Prästen Bengt Magnusson drömmer om folkväckelse

Det är inte så vanligt att präster i Svenska kyrkan avslutar sin predikan med en sång, än mindre att de gör det med något från sångarevangelisten Einar Ekbergs repertoar. Men Bengt Magnusson, kyrkoherde i Tanums pastorat, sätter sig gärna ner med sin gitarr och sjunger i kyrkan.

– Jag bjuder på mycket frikyrkosång. Inför en tacksägelse vill jag till exempel gärna landa i hoppet om en himmel och ett återseende, och då avslutar jag gärna med en sång före tacksägelsen som ger just hopp, säger han.

Han sitter i det nybyggda och vackra församlingshemmet i Tanum, som ligger alldeles intill den vita stenkyrkan från 1800-talet. Länge var frikyrkans musik något ovanligt här. Bygden har varit starkt präglad av den bohuslänska gammalkyrkligheten, som ofta betraktade väckelserörelser utanför Svenska kyrkan med skepsis och ibland ren fientlighet.

Men det är i TanumStrand, som ligger i pastoratet, som musikfestivalen Skärgårdssång arrangeras för tredje året i följd nu i helgen, den 18-20 augusti. Bakom den satsningen står Stiftelsen Skjærgårdsgospel Norge, men Svenska kyrkan bistår med personal och stöd.

– Det känns fantastiskt positivt att man vill göra något sådant i vårt område. Jag hade inte varit förvånad om man gjort i det i Jönköping eller Örebro, men här, där det finns väldigt lite av frikyrkotradition är det inte så självklart, säger han.

I festivalen har artister som Pelle och Evie Karlsson, och Ingemar Olsson deltagit. I år kommer bland annat Bengt Johansson, Maria Gustin-Bergström och Lars Mörlid. Det är namn som är stora inom frikyrkan, men knappast kända för den breda allmänheten.

– Jag såg det som en utmaning att människorna här i bygden skulle få vidga sitt ekumeniska perspektiv, säger Bengt Magnusson.

Finns det människor här som gått på de tidigare festivalerna och upptäckt musiken?

– Ja, men det är en vall att bryta, för det finns inte någon tradition att göra det. Men jag har sett flera fall där människor kommit dit och fått en aha-upplevelse. Tomas Sjödin som predikat här har betytt mycket positivt, för han har ett språk som även går hem i Svenska kyrkan, säger han.

Men kan det inte vara svårt att förstå sångtexterna om man inte är uppväxt inom frikyrkan?

– Jag har inte tänkt på att det skulle vara ett problem, men det klart att det säkert kan förekomma. Själv skulle jag inte heller sjunga vilken sång som helst av det jag har med mig från frikyrkobakgrund, säger han.

Bengt Magnusson blir väldigt engagerad när han talar om festivalen och musiken. Det kanske inte är så märkligt då rötterna sitter djupt. Han berättar om minnen från barndomen, som att han som liten fick sjunga under sin pappas tältmöteskampanjer och när han såg Einar Ekberg uppträda i pingstkyrkan i Alingsås.

Samtidigt är han tydlig med att han lämnat frikyrkan.

– Jag är en övertygad präst i Svenska kyrkan, men när jag sökte tjänsten så skrev jag att jag vill ta med mig det bästa från den tradition jag har bakom mig. Jag vill försöka förena både det positiva jag har med mig från tidigare liv och det positiva jag får som präst i Svenska kyrkan, säger han.

I dag har Bengt Magnusson varit präst i drygt elva år, men större delen av livet har han varit pingstpastor och tjänat i flera församlingar.

Resan från pingstpastor till präst är inte självklar, och för honom var den lång. Den började redan i mitten av 80-talet, under en begravning.

– Kvinnan som begravdes var också medlem i pingstförsamlingen. Jag var med som pastor men prästen höll i begravningsgudstjänsten. Jag insåg då att jag som pastor mest mötte de som redan har en trygghet i tron, medan prästen möter alla, även de som saknar den tryggheten. Det drabbade mig, säger han.

Redan 1991 hade han allvarliga funderingar på att bli präst, och mötte biskopens adjunkt i Västerås för samtal. Då satte hans baptistiska dopsyn stopp för den förändringen. Senare hade han dock samtal med prästen Torbjörn Edebol och kunde tänka i andra banor kring dopet.

– När jag läste teologi ägnade jag mycket tid åt barndopet, och min examensuppsats handlade om det. Märkligt kan jag tycka själv, men jag vågar nog säga att det är svårt att hitta någon mer övertygad spädbarnsdöpare än den före detta pingstpastorn, säger han.

I dag är han självklart hemma i Svenska kyrkans teologi, och han tycker att han får arbeta för den väckelse som han drömmer om.

– Jag bär en dröm om en folkväckelse. Jag tror inte det är en utopi, utan något som kan bli verklighet. Det är en stor anledning till att jag gick vidare, för en folkväckelse är inte möjlig i landet om den inte får beröra Svenska kyrkan, som fortfarande har så stor betydelse för så många människor och ett så stort kontaktnät.

Finns det då något han saknar från frikyrkan? Nja, det är svårt för honom att ge några exempel på det. Han ser dock att frivilligheten är större i frikyrkan.

– Den kan väl hämmas i en svensk kyrklig församling av att ekonomin varit god och det inte behövts så mycket frivilligt engagemang. Alla engagerade och förtroendevalda har i princip kunnat få ekonomisk ersättning. I dag brukar jag lyfta fram att det i framtiden kommer bli nödvändigt med mer ideellt engagemang i Svenska kyrkan då vi också är på väg att bli mer av bekännelsekyrka, säger han.

Skärgårdssång präglas inte bara av frikyrkans musikaliska arv. Under söndagens avslutande sånggudstjänst firas nattvard med Svenska kyrkans liturgi. Bengt Magnusson är då celebrant, något som han ser som en stor förmån. Där blir festivalen en gemenskapsfrämjare som överbryggar gränser och skillnader, precis som han vill ha det.

– Jag önskar ju gärna att mina vänner i Svenska kyrkan ser att kyrkan är större än bara vi, och samtidigt att mina frikyrkovänner som kommer från stora delar av landet får uppleva Svenska kyrkan på ett positivt sätt.

Jonatan Sverker

Jonatan Sverker är tidigare reporter på Dagen.