”Religion aldrig ensam orsak till våld”

Att Karl Marx kallade religionen för folkets opium känner de flesta till, men få har läst citatet i sin helhet: "Religion är den förtryckta varelsens suck, hjärtat i en hjärtlös värld, och själen hos själlösa villkor. Den är folkets opium."

För 1800-talets religionskritiker var de religiösa att beklaga för sin naivitet, men man såg inte fram emot religionens utplåning med enbart självsäker triumfalism. Religionen var ändå, tänkte man, en idealistisk kraft som höll människans mörkare sidor i schack.

Men någonstans kom detta att ändras. Budskapet från religionskritiska nyateister i dag är att om vi bara blev kvitt religionen, så skulle mänskligheten gå en fredlig och harmonisk framtid till mötes. Budskapet har varit framgångsrikt: att religion orsakar våld betraktas numera som en självklar sanning.

Det var denna koppling mellan religion och våld som låg bakom den tweet av Marcus Birro som väckte ett sådant rabalder förra veckan. Han skrev: "Köper inte snacket om att 'religioner' är farliga. Vad har den största delen av världens religiösa terrorism gemensamt? Islam. Fakta."

I en efterföljande kommentar nyanserade han sitt uttalande om islam, men det var uppenbarligen för sent. En flod av okvädningord och till och med dödshot följde – ovärdigt och skamligt. Det är talande för debattklimatet i dag att ingen diskuterade sakfrågan. I stället ägnade sig twittrare och kulturpersonligheter åt att gå lös på hans person med en inkvisitorisk iver. Snart fick vi, som så ofta nu för tiden, en diskussion om diskussionen i stället för ett samtal om själva frågan.

Men låt oss i stället hålla oss till ämnet: kopplingen mellan religion och våld, respektive islam och våld. I mina ögon är felet med Birros kommentar att hans kritik inte går tillräckligt djupt. Han gör rätt i att ifrågasätta kopplingen mellan religion och våld. Men när han antyder att det i stället handlar om islam och våld accepterar han ändå premisserna för argumentet att religion orsakar våld. Och problemet med kopplingen mellan religion och våld är mycket mer grundläggande.

För det första är religion en allt för bred kategori för att på ett meningsfullt sätt kunna användas som analytisk kategori för något fenomen. Religion i allmänhet orsakar ingenting – varken civilisation, konst eller våld. Vad som finns är specifika tillfällen då olika religioner varit del av civilisationsbyggen, inspirerat konst eller varit en bidragande orsak till en konflikt.

Faktum är att forskare är tveksamma till att använda religion som beteckning över huvud taget. Ingen har lyckats formulera en tillfredsställande definition av ordet. Det finns gudlösa former av buddhism och konfucianism – är det religion? Och varför skulle då inte liberalismens tro på marknadens osynliga hand eller kommunismens dröm om ett framtida lyckorike räknas dit? Nej, det som mest av allt förenar en tibetansk buddhistmunk, en muslimsk sufier, en brasiliansk pingstvän och en svenskkyrklig präst är att de alla uppfattas som annorlunda av en modern, sekulär västerlänning. Religiös är helt enkelt det moderna västerlandets beteckning på den andre. När detta annorlunda, det som inte är vi, dessutom kopplas till våld borde varningsklockorna ringa. Trots brutal kolonialism och blodiga världskrig så har vi alltså lyckats med konststycket att förlägga våldet hos den andre!

Givetvis finns exempel på krig där religiösa övertygelser varit en faktor. Men när man tittar närmare på dessa konflikter ser man att även då de religiösa motiven tycks uppenbara – som i 1600-talets europeiska religionskrig – så är verkligheten nära marken mycket mer komplex. Om Sveriges inträde i det 30-åriga kriget motiverades av religiösa övertygelser, varför stöttades kampanjen ekonomiskt av det katolska Frankrike?

Poängen här är inte att religion alltid är oskyldig och vän, och att det i själva verket är pengar eller makt som motiverar våldsamheten. Poängen är att religionen inte kan skiljas från allt det andra: från politik, ekonomi eller kultur. Religionen är invävd i människor och samhällen på ett sätt som vi moderna västerlänningar inte verkar kunna förstå. Vi har ju betonat separationen, att man ska skilja på exempelvis religion och politik. Men det är omöjligt eftersom människor tenderar vilja hänga ihop i en integrerad helhet – alternativet är ju personlighetsklyvning och i värsta fall mentalsjukhus! Detta gör det hopplöst att skilja ut religionen som enskild orsak till en konflikt vid något givet tillfälle. Det är mixen som orsakar våld.

Ibland ger religionen ytterligare volatilitet till den explosiva soppan, ibland verkar den avspännande. Men den som studerar 1100-talets korsfarare eller 1600-talets krigarkungar upptäcker snart att även de som slåss i Guds namn har en del andra intressen också.

Liksom litteratur, konst och andra kulturella uttryck så rymmer religioner hela bredden av mänsklig erfarenhet. Helt naturligt finns där också mörka inslag. Detta gäller alla religioner. Alla har sitt att bearbeta, och som regel gör man det ganska bra. Trots sin relativa ungdom så är den moderna nationen ansvarig för långt fler folkmord än någon traditionell religion. Kristendomen, judendomen och islam har alla berättelsen om Abrahams försök att offra sin son i sina heliga skrifter, men ingen av dem har rekommenderat människooffer.

Islam har funnits i 1 500 år och är i dag en religion med omkring en miljard anhängare. Det är inte meningsfullt att generalisera om ett sådant brett fenomen, utan man måste studera specifika fall.

Konflikterna i Mellanöstern är inte bara mellan religiösa riktningar, utan även inom dem. Exempelvis ligger terrorgrupperna al Nusra och Isis i strid trots identisk religiös tro och praktik. Orsaken? Oenighet om hur pengarna från de erövrade oljefälten skulle fördelas. Konflikterna kan inte heller skiljas från västlig imperialism – från Sykes-Picot linjen 1916, via den USA-stödda militärkupp som år 1953 gjorde shahen till Irans brutala och sekulära politiska ledare, till de senaste tjugo årens USA-ledda krig. Detta ursäktar naturligtvis inte videosända halshuggningar, folkmord på minoriteter eller övergrepp mot kvinnor. Det gör det inte heller mindre angeläget att intervenera för att hindra brutaliteten. Men för att kunna gripa in måste vi förstå, och för att förstå behöver vi ha skarpare analysredskap än det vilseledande Religion orsakar våld.

Joel Halldorf

Joel Halldorf är teologie doktor och tidigare skribent på Dagens ledarsida. Han medverkar regelbundet på Dagens kultursidor.