”Samtal är viktiga men kyrkor kommer med svar som stänger diskussionen”

Hanna Hellquist, Björn Wiman och Kristina Lindquist – alla är de journalister och alla har de på kort tid skrivit om tro och tvivel på Dagens Nyheters kultursidor. Vi frågade teologen Patrik Hagman om vad han tror detta kan betyda.

De senaste veckorna har inte mindre än tre profilerade journalister på Dagens Nyheter skrivit utifrån en längtan efter tro och kyrkligt liv. Journalisten Kristina Lindquist skrev en text om att hon sörjer sin förlorade kristna tro och berättade om varför hon tappat den. Kulturchefen Björn Wiman å sin sida delgav att han numera bär ett kors om halsen, och Hanna Hellquist, radioprofil, författare och journalist, skrev att fler plaster borde vara som kyrkan och att hon själv hoppades bli en del av en sådan gemenskap en dag.

Är detta en ihållande trend vi ser; att allt fler kulturpersonligheter “vågar” skriva om kristen tro utan att själva behöva vara uttalat kristna? En person som tror det är Patrik Hagman, teolog.

– Jag kan inte veta säkert, det vill jag vara tydlig med, men kanske kommer det visa sig att den starka sekulära normen som rått länge i Sverige nu är en parentes. Det verkar som att fler och fler personer, som inte är uttalat troende, ändå ser att religionen faktiskt har en funktion som är svår att ersätta med något annat.

Tillsammans med Joel Halldorf driver Patrik Hagman Läsarpodden, och han nämner sin parhäst som en av de personer som till stor del banat väg för det öppna klimat som tycks råda på kultursidorna nu, vad gäller kristen tro. Halldorf skriver regelbundet för Expressen, och på flera andra medieplattformar, och väver i sina texter ofta in både kristen tro, kyrkohistoria och värderingsfrågor av olika slag.

– Han har öppnat en hel del dörrar för ett nytt sätt att få andra kristna röster att höras i medier, utan att de för den sakens skull behöver ha ett ämbete, menar Patrik Hagman och kommer därmed in på en annan person som betytt mycket:

– Antje Jackelén är den andra faktorn. Hon har fått stor respekt i medievärlden, där man har uppfattat henne som både seriös och kunnig. Hon har varit mycket aktiv vilket har varit gynnsamt för klimatet för dessa frågor.

Okej, så dörrar har öppnats och kulturskribenter vågar numera ställa öppna frågor om tro. Vilket ansvar menar då Patrik Hagman att han och andra kristna kulturprofiler har att svara på dessa?

– Jag känner ett ansvar som teolog när de här frågorna diskuteras. Jag vill vara med och visa att det är frågor som människor har diskuterat i alla tider. Inte genom att skriva folk på näsan, men genom att vara med och visa att de här knutarna går att lösa upp om man får tänka till, tillsammans.

Detta, menar Patrik Hagman, är en stor orsak till att han kallar sig kristen.

– Vår approach till de stora frågorna - som ett tvåtusenårigt samtal som ännu pågår - det är bland annat det som gör den kristna tron så fin och viktig. Ett samtal som man själv får ta del av – det är en otrolig rikedom! Det handlar inte om att komma med svar som stänger diskussionen, vilket kyrkorna de facto ofta sysslar med.

Här ger Patrik Hagman en känga till kyrkans ledare, men även till enskilda kristna, som är med och cementerar de fördomar som fortfarande råder. Exempel på en sådan fördom kan vara att kristna tror sig veta bäst och att det inte finns plats för tvivel. Här har kyrkan ett stort ansvar, och en minst lika stor utmaning; att bemöta människors djupa sökande, brottning med de eviga frågorna och andliga längtan, på ett ödmjukt sätt, menar Patrik Hagman.

– Just nu får vi både kristen tro och kristet tvivel mycket mer tillspetsat och vackrare formulerat på tidningarnas kultursidor, av mer eller mindre sekulära tänkare, än vi får av kyrkans företrädare. Min uppmaning till präster och pastorer är “Step up!”. Nu har kulturklimatet förändrats en del, det räcker inte längre att säga att vi finns här för att lyssna, vi måste också bjuda in till intellektuella samtal.

– Jag kan se framför mig ett scenario där en människa börjar söka sig till kyrkan efter att ha läst saker som hjälpt dem att hantera livets kriser, och att de förväntar sig en fördjupning i kyrkan. Men att när de möter kyrkan känner de sig lurade. Där har vi en utmaning! En ganska så trevlig utmaning, åtminstone trevligare än att prata om sjunkande medlemssiffror.

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.