Så kom sången till
Simon Ådahl: Så kom ”Jag tänker be för Sverige” till
I dag inleder Dagen en ny tv-serie. Vår musikredaktör Urban Thoms har gett sig ut i landet för att berätta historien bakom älskade kristna sånger. I första mötet samtalar han med artisten Simon Ådahl om sången ”Jag tänker be för Sverige”.
Hur kom sången till?
– Jag minns det otroligt väl, jag kollade på tv-nyheterna, jag tror att det var 2004. Då får jag höra att en kille från Gävle, där jag bor, blivit ihjälslagen på Kungsgatan i Stockholm. Han hade sagt till två andra snubbar att de skulle sluta pinka i en trappuppgång och det blev hans död. Han blev dödad där på gatan.
– Jag började gråta där jag satt. Jag kände, vad är det som sker? Har det gått så långt att ett människoliv inte är värt någonting?
Simon började fråga sig vad han som kristen kunde göra. Svaret kom direkt. "Du kan ju be för Sverige". Med ens visste han att han skulle skriva en sång.
– Jag satte mig ner vid min keyboard och min dator och jag skrev låten på tolv minuter.
– Jag fick senare spela sången på en festival i Skövde och jag fick otroligt mycket reaktioner. Det kom människor med tårar i ögonen och sa att det här är nästan en profetisk sång. ”Vad menar ni” tänkte jag, men jag förstod också att det var något speciellt med den.
Vid samma tid höll Simon och brodern Frank på att spela in en ny gemensam skiva. Simon ville ha med sin nya sång, men Franks respons var mer tveksam.
– Han tyckte inte att den passade in i det vi höll på att göra. Men jag stod på mig. Jag hade förstått att många känner så här. Att samhället håller på att bli iskallt och vi kristna måste be för Sverige.
Simon fick till slut sin vilja igenom och Frank la ner ett stort arbete på att producera låten. Samtidigt kortade Simon ner två verser av texten som inte längre kändes relevanta.
Vilken respons fick ni på sången?
– Otroligt många hörde av sig och berättade vad sången hade betytt för dem. En berättelse som jag minns speciellt var när en man hörde av sig och berättade att han och hans fru hade lämnat församlingsgemenskapen och tron, men att de fått skivan från hans föräldrar. De hade satt på skivan i bilen på väg mot Ikea och plötsligt hade mannen börjat storgråta. Han grät så mycket att han fick ha solglasögon inne på Ikea. Men han beslutade sig för att de måste tillbaka till Jesus, tillbaka in i tron.
Vad tror du det är som är så speciellt med den här sången?
– Bildspråket, människor ser bilderna framför sig när jag sjunger om mannen som sover under bron, kvinnan som samlar på burkar och skräp, de splittrade familjerna, våldet på gatorna.
Är det ett vanligt tillvägagångssätt för dig att du ser eller hör något på tv och sedan skriver en sång om det?
– Ja, jag behöver en trigger när jag skriver. Det kan vara något jag ser på tv, men jag försöker också lyssna in vad Gud säger. Och jag är helt övertygad om att den här sången är ett verk av den helige Ande.
– Det här låter säkert jättemärkligt. Men ibland upplever jag att Herren säger saker till mig. En natt så väckte han mig och sa nu ska du skriva ”I’m going to pray for Corea”, om Nord- och Sydkoreas återförening där Jesus blir i centrum.
Simon ville först inte, men gick till slut upp för att skriva.
– Och det var märkligt hur sången nästan skrev sig själv också den här gången på engelska.
Simon spelade in sången tillsammans med Frank och efter en tid hörde en bönerörelse av sig till bröderna.
– De frågade får vi använda er sång i stora manifestationer för Nordkoreas frihet i London, New York, Seoul och andra storstäder. Jag svarade bara Yes, berättar Simon och skrattar.
Tillsammans med Frank bjöds han dessutom in för att framföra sången i Jakarta i Indonesien 2012 där världens största bönemöte skulle hållas.
– Och plötsligt så står vi där i Jakarta inför 120 000 personer, Yonggi Sho predikade och vi sjöng sången. Bara för att vi lyssnade på vad Gud sa.
Året därefter, 2013, blev läget mellan Nord- och Sydkorea mycket spänt. Då valde skivbolaget att släppa bönesången i Sydkorea.
– Vi spelades en gång i timmen i hela Sydkorea. Låten översattes och sändes via radiostationer in Nordkorea, men också till Kina och Mongoliet.
Man kan tro att turerna kring sången skulle sluta där. Men plötsligt plockade även Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson upp sången. Simon blev nerringd av medierna, men valde att göra som han alltid gör.
– Jag frågade Herren – är det här du? Men upplevde tydligt att det här inte kom från Gud. Men jag fick ett bönesvar, en idé vad jag skulle göra.
– I stället för att bråka i domstol så bestämde jag mig för att ge bort alla royalties till organisationer som hjälper flyktingar. Det kändes mycket coolare. Så i stället för att bråka så började jag hoppas att det skulle bli en hit.
Vad har ”Jag tänker be för Sverige” betytt för dig?
– Den har fått mig att förstå vad en sång kan få betyda. Samtidigt tycker jag att det är jobbigt att den här låten behövs. Tänk att i stället få sjunga om ett förvandlat Sverige, där vi fått tillbaka empati, kärlek och medmänsklighet.
Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.
