Simon Jenkins startade kristna satirsajten ”Ship of Fools”

Simon Jenkins har svårt att dölja sin belåtenhet över namnet, "Ship of Fools" som han själv kläckte som teologistudent på 1970-talet. Namnet kommer från boken med samma namn ("Das Narrenshiff" på tyska) som den tyska humanisten och teologen Sebastian Brant gav ut 1494. I allegorin beskrivs hur kyrkan, i form av ett skepp, styrs av dåraktiva biskopar och andra kyrkoledare på väg mot sin undergång.

– Det var en intressant bild som jag gillade. Och det gav mig en idé om det jag verkligen ville göra – att ställa svåra frågor om den kristna tron. Jag ville ha en ärligare diskussion om varför kyrkan samtidigt kan vara så hemsk och så underbar och briljant.

Mellan 1977 och 1983 gavs tio nummer av studenttidningen, med Simon Jenkins som redaktör, ut. Därefter följde 15 år av tystnad innan tidningen återuppstod lagom till den stora skämtdagen, den 1 april 1998, men nu som en renodlad webbprodukt.

I dag är "Ship of Fools" ett etablerat namn på den religiösa kartan i Storbritannien. Sajten består av ett flertal fasta delar, bland annat ett flertal diskussionsforum där tusentals personer deltar. Forumet är indelat i flera separata delar – bland annat Heaven, Purgatory (skärseld) och Hell.

– I Heaven diskuteras mer lättsamma saker. Purgatory är platsen för mer seriösa debatter. Och Hell är för ämnen där det inte finns någon broms. Där kan du säga vad du vill om andra människor och de kan använda vilket sorts språk de vill. Men det förekommer enbart i det forumet. Civiliserade debatter sker på de andra ställena och vill någon ha ociviliserade debatter så säger man ”Go to Hell”, förklarar Simon Jenkins som berättar att ett 30-tal personer sköter modereringen av samtliga forum.

Är verkligen allt tillåtet i Hell?

– Vi tillåter inte ärekränkande kommentar eller kommentarer som kan vara kriminella. Men det ger ändå möjlighet att skriva en hel del ganska hemska saker om andra människor.

Under "Ship of Fools" snart tjugoåriga existens på webben har mycket förändrats. Men den kristna tron har 2 000 år på nacken och vissa saker är precis som förr.

– Vi har ett forum som vi kallar ”Dead Horses” som kommer av det engelska uttrycket ”Flogging a dead horse”. Det är argumentationer som kristna alltid har, men som aldrig kommer till någon lösning. Om du till exempel vill prata om gayfrågan och vad Bibeln säger om den så hamnar det i det forumet eftersom det är ett ämne som har diskuterats om och om igen. Andra frågor som diskuteras där är om Bibeln är sann, om Bibeln är ofelbar och om påven verkligen är Roms biskop, säger Simon Jenkins.

En annan fast del av sajten utgörs av "Den mystiska gudstjänstfiraren". Där betygsätter anonyma personer gudstjänster runt om i världen. Hittills har nästan 4 000 kyrkor, de flesta i Storbritannien och i USA, men även fyra svenska, fått besök av "Den mystiska gudstjänstfiraren". Simon Jenkins avslöjar att han själv ligger bakom cirka 15–20 recensioner.

– Det är ganska påfrestande att gå till en kyrka där du inte känner en enda person och diskret göra anteckningar. Den hemliga aspekten är viktig. Optimalt vet ingen att du är ”Den mystiska gudstjänstfiraren”.

Hur ser kyrkor i Storbritannien, och kristna i landet, på er verksamhet?

– Ibland får vi e-postmeddelanden där det står ”Hur vågar ni komma till vår kyrka och behandla den som en restaurang?!” Samtidigt har andra kyrkor tackat för besök från ”Den mystiska gudstjänstfiraren”, berättar Simon Jenkins som förklarar att de tacksamma kyrkorna ibland har använt rapporterna i utvärderingssyfte.

– En av de viktiga delarna i rapporten handlar om hur ”Den mystiska gudstjänstfiraren” blev välkomnad. I slutet av gudstjänsten vill vi att personen ska stå i två minuter och se vilsen ut för att se om någon kommer fram och frågar om han eller hon vill följa med på en kopp kaffe. Ofta lämnas de bara. Så kyrkorna brukar använda våra rapporter för att förbättra välkomstrutinerna.

Vid några tillfällen har folk hotat att stämma "Ship of Fools" för något som har skrivits i diskussionsforumen, men hittills har det aldrig gått så långt.

– När jag träffar kristna ledare är de ofta väldigt fascinerade av ”Ship of Fools” och lite rädda för ”Den mystiska gudstjänstfiraren” eftersom deras integritet står på spel, säger Simon Jenkins.

Besökarna på ”Ship of Fools” kommer från alla möjliga kyrkor, samfund och trosinriktningar. Men det verkar finnas en övervikt för protestanter och människor som på ett eller annat sätt har funderat på att lämna tron eller som är nyfikna på att veta mer om kristen tro.

– Människor som befinner sig på gränsen av tron och som älskar humor och det kritiska förhållningssättet, sammanfattar Simon Jenkins som också har gjort en personlig andlig resa.

Uppvuxen inom baptistsammanhang funderade han på att bli pastor och valde därför att läsa teologi. Men efter ett drygt års studier insåg han att det inte var hans kall och valde därför att satsa på utgivning av religiös litteratur. På 1990-talet tog han i och för sig en master i teologi, men någon regelbunden gudstjänstbesökare var han inte.

– Under lång tid gick jag inte till någon kyrka eftersom jag inte kunde hitta en kyrka som inte gjorde mig arg när jag besökte den. Men nyligen har vi hittat en anglikansk kyrka i västra London där jag numera hjälper till med praktiska saker och även predikar då och då.

Vad var det som gjorde dig så arg i kyrkor?

– Många kyrkor har glömt sin egen historia. Den teologiska aspekten av gudstjänsterna höll en väldigt dålig kvalité. Jag brukade gå till en väldigt karismatisk kyrka där det, som jag upplevde det, mer handlade om underhållning än lovprisning. Ett tag på 1990-talet gick jag till en rysk-ortodox kyrka som jag verkligen uppskattade. Men sedan blev den väldigt inåtvänd och konservativ och då slutade jag att gå dit. Men jag använder mig fortfarande av ortodoxa böner i mitt andliga liv och jag älskar fortfarande den ortodoxa teologin.

Vad tycker konservativa om ”Ship of Fools”?

– (Skratt) En del hatar det. Men en hel del konservativa gillar faktiskt det vi gör eftersom vi agerar utifrån en grund av tro. Vi är inte liberala och vårt mål är inte att attackera och förstöra. Vi vill ifrågasätta och göra tron starkare – att kristna ska börja tänka mer intelligent om sin tro och göra sig av med det som inte är riktigt bibliskt eller teologiskt riktigt så att vår tro blir mer sammankopplad med den riktiga världen.

Kan du ge några exempel på saker som du anser inte är riktigt bibliska – och som människor därför bör göra sig av med?

– Hädelselagar tycker jag är ett bra exempel på något som inte är tillräckligt bibliskt. Det finns också vissa typer av tillbedjan där lovsångsledare blir rockstjärnor. Sedan finns det även ett ogenomtänkt stöd för staten Israel bland evangeliska kristna, som vänder dövörat till inför den grymhet och de orättvisor som palestinierna har utsatts för.

Kan man skämta om allt som har med religion att göra?

– Jag vet inte. Tack vare hur vi människor är funtade kan troligtvis det mesta göras till humor. Förutom fruktansvärt lidande som ligger nära i tid.

– Personligen anser jag att skämt om Jesus och Gud och om religiösa personer som ärkebiskopar, munkar och nunnor är helt okej. Teologiskt sett, när Jesus sändes till jorden som människa så kommer han med komedi och även med tragedi och vardagsliv. Att han blir mänsklig innebär att han blir ett subjekt för humor, precis som alla andra. Det var samma med Jesus, det är en del av inkarnationen.

Johannes Ottestig

Johannes Ottestig är reporter på Dagen.