Skivrecension: Genialt referensallvar i ”Scirocco” av Jonathan Johansson

Jonathan Johansson
"Scirocco"
Sony Music Sweden

Betyg: 5

”Scirocco” blåser in i mitt liv med full kraft. Som en bok en läser utan att sluta. En berättelse om Bibeln, konkurrensen, politiken, kärleken, våldet… Jonathan Johansson har berättat att han börjat gå i kyrkan igen och de religiösa frågorna ligger närmare än på flera skivor.

”Blue Ivy Lullaby” med sin snygga stråkslinga är ”larger than life”, som mycket av hans musik, i det på avstånd betraktande analyserandet. Jag tycker det är albumets bästa låt. Dansanta ”Skaka kött (Arlanda-Tegel 48h)" är en annan favorit liksom vackert tillbakalutade ”Cosa Nostra gonatt”.

Känslan av att vara en del av något större och att tvingas förhålla sig till historien. Det avtrycket gör hans musik anno 2020 i mig. Referenserna är legio. Från Dante Alighieris ”Den gudomliga komedin” via Kain och Abel samt psalmen ”O huvud blodigt sårat” till Luciano Pavarottis hjälteinsats i U2:s 90-talslåt ”Miss Sarajevo”.

Men är Johanssons musik bara öppen för vissa? Jag tänker just på de många referenserna. Själv känner jag mig bekräftad eftersom jag upplever mig förstå många av dem, poesin är genial. Samtidigt smalnar greppet av skaran som kan ta till sig texterna.

Oavsett stämmer jag in i hyllningskören med hans egna ord: ”Ett mästerverk, lika många bottnar som Schengen.” Och jag ryser under avslutande ”7 april” med terrordådet på Drottninggatan i Stockholm som mörk ramberättelse. Sì, prometto.