Svenska “sekten” som det talas med respekt om i Jerusalem

Trots att det gått 125 år sedan 37 svenskar utvandrande från byn Nås för att, utifrån religiösa motiv, bosätta sig i Jerusalem upphör den lilla skaran inte att fascinera. Årets upplaga av Ingmarsspelen görs i form av ett digitalt seminarium där gruppens överraskande eftermäle blottläggs.

Historien är flitigt berättad. Mest känd är Selma Lagerlöfs epos Jerusalem i vilken hon använde den kringvandrande förkunnaren Olof Henrik Larsson som förebild för sin romanfigur Hellgum, en svavelpredikant som lyckades locka 37 personer, barn och tjänstefolk inkluderat, att utvandra till Jerusalem för att där invänta Jesu andra återkomst. Händelserna har senare dramatiserats av Rune Lindström vilket blev Ingmarsspelen som hade urpremiär den 4 juli 1959. Sedan dess har föreställningen varit sommarteater i Nås i nästan 60 år. 2020 satte pandemin stopp, så även denna sommar.

Men i stället för att ställa in anordnades ett webbinarium, alltså en digital föreläsning som publiken kan följa via en app, i vilken fyra experter ger fördjupande perspektiv kring Jerusalemfararnas öde. Författaren, kulturjournalisten och Selma Lagerlöf-kännaren Anna-Karin Palm resonerade om fakta och fiktion i Lagerlöfs roman “Jerusalem”. Diplomaten Karin Roxman, som varit Sveriges generalkonsul i Jerusalem, föreläste om kända svenskars möte med Nåskolonin, en av dessa var upptäcktsresaren och författaren Sven Hedin. Kyrkohistorikern Joel Halldorf tog Jerusalemfararna från Nås som ett exempel på radikala väckelserörelser som tjänar som vägröjare för modernitet och demokrati. Hans föreläsning innehöll flera exempel på sådana. Teologen och kyrkovetaren Sune Fahlgren satte strålkastarljuset på Nåskolonins humanitära insatser i Jerusalem under Första världskriget.

Webbinariet hölls måndag den 5 juli i samarbete med studieförbundet Sensus och moderator för dagen är Eva Cronsioe, präst, författare och tidigare producent vid Sveriges Television. Hon har sina rötter i Nåsbygden och tackade efter att hennes pensionsdatum passerade ja till en halvtidstjänst som präst i Svenska kyrkans församling i Nås. Hela sitt liv har hon fascinerats av berättelsen om Jerusalemfararna och inte minst det faktum som tas upp i årets Ingmarsspelsseminarium, att Nåsbornas gärning omnämns med vördnad i Israel.

– I Jerusalem har de satt otroliga spår. De startade många humanitära verksamheter, varav en del fortfarande finns kvar. Det har gjort ett oerhört gott intryck. Amerikanerna, i vars koloni de hamnade, var inte vana att arbeta, men Nåsborna var arbetsmänniskor. De visste hur man tar i och de kunde allt praktiskt med djurhållning, skogsbruk och sådant. Det var inga fattiglappar som åkte, utan det var rika storbönder som sålt sina gårdar, förklarar Eva Cronsioe.

Vet man hur många ättlingar till dem som utvandrade som finns kvar i Jerusalem?

– Jag tror inte att någon har koll på antalet. Många flyttade till USA. Ingen har flyttat tillbaka till Nås. Utom en kille som återvände hem nästan direkt. Han hade följt med för att han var kär i en av tjejerna, men när de slog sig ner i kolonin fick han veta att ingen skulle få gifta sig. Dottern till predikanten Henrik Larsson återvände till Sverige, men slog sig ner på Lidingö.

Bland de gärningar som satt Nåsborna på kartan var deras insatser under Första världskriget. När de flesta västerlänningar flydde stannade de kvar och såg till både fältsjukhus och fältambulanser fungerade.

– Nåsfararna såg också till att Jerusalem elektrifierades inför den tyske kejsarens besök i början av 1900-talet. Lewis Larsson och Eric Matson kom från Nås och blev fotografer. De tog bilder som har lyfts fram som mästerverk i fotohistorien. En del av dem finns nu på American Colony Library of Congress i USA. De dokumenterade ett Mellanöstern som inte finns kvar längre.

För svavelpredikanten Henrik Larsson slutade det sämre. En aprildag hittade hans hustru honom livlös med näsan i sin bibel. Han hade fått en stroke. Ironiskt nog läste han 1 Korinthierbrevet 13, Kärlekens lov, och hade precis hunnit stryka under orden “kärleken är tålmodig och god”.

Den 23 juli är det precis 125 år sedan de 37 personerna lämnade Nås för Jerusalem. För några år sedan tog Nås emot sin första grupp av asylsökande. Omständigheterna blev en händelse som ser ut som en tanke.

– Den första gruppen som kom var 37 personer. Så vi fick någonting tillbaka i Nås, människor från samma världsdel dit de 37 hade utvandrat som nu kom och startade ett jättefint coffeehouse och flera andra saker här i bygden, konstaterar Eva Cronsioe.

Urban Thoms

Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.