”Syrian Prayers” ett unikt musikprojekt

Och det hände sig när Qirinius var ståthållare i Syrien.

En gång omfattade Syrien även nuvarande Libanon, Jordanien, Palestina, delar av Irak och södra Turkiet. En del av världen där kristna, muslimer och judar under många århundraden oftast levt i fred, sida vid sida.

– Situationen i Syrien är som ett stort sår i hela Mellanöstern. Därför var det extra starkt att se att de redan har en modell för religiös samexistens. I Europa strävar vi efter att bygga nya nationella identiteter baserad på mångfald och pluralism. I det historiska Syrien har människor mer än tusen års erfarenhet av detta, säger norske musikproducenten Erik Hillestad.

Dessa musiktraditioner har Erik Hillestad verkat bevara för eftervärlden. Under två års tid har han därför spelat in sakral musik med flyktingar från Syrien och Irak och deras libanesiska trossyskon i kyrkor och moskéer i Beirut och Bekaa­dalen nära den syriska gränsen, med stöd från norska utrikesdepartementet. I första hand körer men också några solister, ackompanjerade av oud, flöjt, orgel eller fiol.

– Musiken är ett tydligt tecken på sann spiritualitet och gudstillbedjan. Jag har letat efter autentiska musikaliska uttryck av tro i det historiska Syrien genom att spela in sjungna böner och delar av levande liturgi i flera moskéer och kyrkor, säger Erik Hillestad.

Resultatet finns nu bevarade för omvärlden på cd-skivan "Syrian Prayers", Undertiteln "Sacred music from Bilad Al Sham". "Al Sham" är det gamla arabiska namnet för Damaskus medan bilad betyder hemland. Ett symboliskt namn för en gammal musiktradition.

Erik Hillestad är sedan många år verksamhetsledare för Kirkelig Kulturverksted i Oslo, ett välkänt skivbolag som också driver Kulturkirken Jakob i Oslo med både utställningar och konsertverksamhet.

Att så många olika religiösa riktningar och grupperingar finns med i produktionen är unikt. Men det fanns faktiskt åtminstone tidigare en kör i Damaskus med både muslimska och kristna sångare och som sjöng sånger från båda traditionerna.

Många hymner och böner på ”Syrian Prayers” har rötter som går tillbaka så långt som till till 400-talet. Mer än 20 kristna samfund och muslimska inriktningar finns i denna del av Levanten, nuvarande Syrien, Libanon och nordvästra Irak.

Här har man valt ut åtta av de mest inflytelserika: syrisk-ortodoxa kyrkan, armeniska kyrkan, kaldeiska kyrkan, östassyriska kyrkan, den bysantinska traditionen, maroniterna, shiamuslimer samt sunnimuslimer.

Ett av syftena med dessa inspelningar är att uppmärksamma världen på de kristnas utsatta situation i dag.

– De kristna här ser sig svikna av sina syskon i väst. Att vi betraktar regionen som muslimsk och inte ser hur starkt representerad kyrkan fortfarande är i regionen smärtar dem. Inte minst i Libanon, där det fortfarande står inskrivet i konstitutionen att presidenten ska vara kristen.

Libanon är det största hoppet i regionen i dag och det ska till bra mycket för att den kristna gruppen här ska utplånas, menar Erik Hillestad. Den har visserligen minskat kraftigt genom bland annat det långa inbördeskriget och tidigare konflikter med Syrien. Men det finns ändå gott hopp om att Libanon förblir ett multireligiöst samhälle och att en samexistens är möjlig.

Tyvärr var det omöjligt att få med den judiska gruppen och druserna i projektet. Båda grupperna har i princip gått under jorden och är svåra att få kontakt med, enligt Erik Hillestad. De enda som inte svarade var en evangelisk grupp som rent musikaliskt bryter mot de andra musiktraditionerna.

– Men alla de som medverkar tycker att det är ett spännande projekt. De känner samma smärta som vi över att något håller på att gå förlorat. Muslimerna som jag mött upplever området som en vacker Guds hage som också kräver de kristnas närvaro. En riktig lärdom är att det finns en genuin önskan från de flesta grupper att få leva i fred och samexistens. Konflikten ligger mer på ett maktpolitiskt än ett religiöst plan.

Flera händelser från inspelningarna har gett ett starkt intryck. Som när han plötsligt befanns sig mitt i fredagsbönen i en sunnimuslimsk moské i centrala Beirut tillsammans med en sångare som medverkar i produktionen.

– Av respekt och kärlek var det bara att följa med när de böjde knä mot Mekka. Jag kände som Paulus att jag fick bli som en romare bland romarna.

Ett annat starkt möte var besöket i den syrisk-ortodoxa kyrkan i Zahle, nära Bekkadalen med en levande liturgi som går tillbaka till 400-talet på Jesu eget språk, arameiska.

– Det är varken visuellt eller musikaliskt komplext men det fanns en form av enkelhet och ödmjukhet i den gamla liturgin.

Den 1 augusti kommer fem av körerna och solisterna att hålla en konsert i Nidarosdomen i Trondheim som en del av Olavsfestdagene, en av Norges största kulturfestivaler.

Men det mest spännande kanske kommer att ske i Libanon framöver.

– Det här har gett dem inspiration att själva göra något liknande i sitt eget land för att visa världen att samexistens är möjlig. En konsert kan också vara en profetisk handling.