Tecknaren Marie Ek Lipanovska: Det var som att Gud höll i pennan

En tecknad figur, en liten flicka. Kan Gud använda det? Absolut, menar konstnären Marie Ek Lipanovska som i fyra års tid tecknat Sötnosen. Från början som ett sätt att hitta tillbaka till ett meningsfullt liv efter en total krasch, men som nu får vara till välsignelse för många fler.

På flera ställen i Bibeln står det att vi ska bli som barn. Men vad innebär det egentligen? En som tycks ha förstått innebörden av orden, och som också lever efter dem, är en flicka vid namn Sötnosen. En karaktär som har den helige Ande som bästa vän, som vandrar i Jesu fotspår och med en Himlapappa som älskar henne kravlöst.

– Sötnosen är frukten av Guds oändliga kärlek för mig och min hängivna kärlek för Gud, förklarar Marie Ek Lipanovska, som är den som skapat karaktären och som vid det här laget ritat runt 2 000 teckningar av den livsbejakande lilla figuren.

– Sötnosen är som de barn jag tänker mig att vi ska vara: Hon förväntar sig att bli älskad, men som också lika självklart älskar. Hon har inte blivit sårad, besviken, övergiven och lämnad och allt det där andra, som jag. Min son satte ord på det en gång: “Sötnosen är den barndom du inte fick mamma”.

Det var först i vuxen ålder som Marie anade vad det kan innebära att vara älskad på riktigt. Hon hade ägnat åratal åt att vara andra till lags; att visa vad hon gick för, att leverera, prestera, sköta familj, jobb och fritid. I samhällets ögon hade hon varit lyckad – en lyckad vuxen. Till dess allt föll samman.

– När hela mitt vuxna jag hade rämnat och jag blev som ett värnlöst barn, i totalt beroende av hjälp från andra människor – det var då jag kunde förstå mer av Guds väsen, förklarar Marie på sin malmöitiska dialekt.

– Hur värdelös eller totalt olönsam man känner sig eller tycks vara i samhällets ögon – är jag ändå lika värdefull för Gud. Det tror jag vi behöver höra.

Första gången hon ritade Sötnosen, 2016, befann sig Marie nämligen på sin absoluta djupaste botten. Hon hade förlorat allt. Fysiskt led hon av en mycket svår utmattning som höll på att kosta henne livet. Hon hade förlorat sitt företag och stod i skuld på flera hundratusen kronor. Under åren som egen företagare hade hon dessutom mist tillgången till både a-kassa och sjukpenning. Hon var skild sedan flera år och var nu totalt beroende av sina närmaste vänner för att över huvud taget ha råd med det mest grundläggande.

– Hela min tillvaro hade under flera år långsamt rämnat och nu låg jag under de rasmassorna, förklarar Marie.

– Jag var värnlös som ett litet barn och så slutkörd att tanken på att avsluta mitt liv var min livlina. Det jag behövde för att överleva var kravlös kärlek.

Och det är här Sötnosen kommer till undsättning. Marie var sedan många år en skrivande person, men nu orkade hon inte formulera sig i ord utan började att teckna. Marie ser det inte som något annat än en ren gåva från Gud. Ett sätt för honom att kommunicera med ett av sina barn och visa henne en väg uppåt och framåt. Det var som att bilderna kom av sig själva, menar Marie. Ritandet blev både terapi och själavård.

– Jag satt där som ett barn vid matbordet med mina ritblock och pennor och ritade Sötnosen. Och Gud satt där bredvid mig som en pappa gör när hans flicka är sjuk och behöver honom. Varenda teckning gav jag till Gud. Han har tusentals teckningar på sitt himmelska kylskåp, ändå sa han aldrig: Det räcker nu, jag vill inte ha fler. Gud sa: Åh vad fin, vill du rita en till till mig?

Här bryts rösten på Marie, när hon pratar om Gud som en kärleksfull och omtänksam far. Hennes egen pappa var alkoholist – ett faktum som påverkade inte bara hennes barndom utan även hennes vuxna liv.

– Att växa upp i en sådan miljö av kaos är något ett barn tar djup skada av, konstaterar hon.

Med hjälp av sina vänner som ställde upp med praktisk hjälp, och som fortfarande hjälper henne att betala hyran, och genom många själavårdande samtal med prästen Berth Löndahl i Bunkeflo Strandkyrka, har Maries liv tagit en ny och ljusare vändning. De senaste åren har hon velat ägna tid åt att evangelisera på olika sätt. Bland annat lägger hon, tillsammans med ovan nämnda präst, ut korta filmer där de för samtal utifrån kyrkoårets texter. Framöver kommer även en bok med bilder av Sötnosen som tolkar kyrkoåret på sitt sätt.

– Att teckna och att arbeta ideellt med att vittna om Gud på sociala medier har gett mig en känsla av värde och mening, när min förmåga att ta hand om mig själv varit så liten. Jag känner att jag får vara och verka som den jag är; en högkänslig person med en livlig konstnärssjäl, säger Marie och ler genom telefonen.

Det var dock länge sedan som Sötnosen fungerade som terapiform för Marie. Hon upplever att bilderna som hon skapar, med inspiration hämtad från Bibeln, får vara till välsignelse, för män och kvinnor i alla åldrar, både kristna och för de som inte kallar sig troende.

– Jag visade en bild för en vän som inte är kristen, då började hon gråta. Hon såg något som talade till henne. Sötnosen kommer fram på ett sätt som bara barn kan. Hon dömer inte, hon förmanar inte, hon går bara in: “Hej, här är jag, jag ser dig.”

– Och samtidigt gör hon aldrig avkall på varifrån hon kommer – att hon är Guds barn, vill likna Jesus och har Anden som sin bästa vän. Jag tror att Gud låter mig rita henne för att berätta om sig själv.

Marie skrattar.

– Jag vet att jag pratar om Sötnosen som om hon vore ett av mina barn. Jag läste en gång en intervju med författaren bakom Harry Potter. Hon beskrev hur gestalterna lever i henne, av sig själva. Jag förstår precis hur hon menar. Den helige Ande får styra helt enkelt! Det är som att Gud håller i pennan.

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.