Tomas Sjödin vill hjälpa fler att finna sin uppgift

Tomas Sjödin

”Den som hittar sin plats tar ingen annans”

(Libris)

"Jag hade passerat femtio med god marginal, skrivit mer än tio böcker, hunnit vara församlingspastor i trettio år, fått tre barn och förlorat två av dem, sörjt och lärt mig leva med saknad innan jag insåg att själva poängen med att vara människa är att hitta sin plats."

Det låter så enkelt och ändå är det så svårt för många av oss. Att veta vem jag är och vad jag vill, att fylla min plats i livet så att drömmar gradvis uppfylls och mening skapas.

Hur många av oss är egentligen förunnade att ha hittat vår plats?

– Ja det kan man undra. Det är en både jobbig och viktig fråga. Jag möter allt för ofta människor som pratar om sig själva i termer som att man inte riktigt fått ge sitt bidrag, att man inte riktigt slagit ut i blom, säger Tomas­.

Är det kanske sökandet efter ens sanna jag som blir så där extra tydligt i tonåringen och i medelålderskrisen?

– Jag tror inte ens att det är kriser. Jag tror att det är en känsla av att man vill något mer, och vad man vill skiftar med ålder.

I boken "Den som hittar sin plats tar ingen annans" utgår Tomas Sjödin mycket från sin egen resa från "skuldmarinerad 19-åring" till att i dag stå i hjärtat av Smyrnaförsamlingens sociala arbete i Göteborg där han stöttar och hjälper människor att hitta sin plats.

Han berättar hur ett samtal med en ung tjej som ville hjälpa till och göra skillnad väckte något helt nytt. I stället för att ha en församling med en verksamhet som kräver frivilliga började Tomas och hans kolleger i stället fråga: Vad brinner du för? Vad är du bra på? Vad vill du bidra med?

Det visade sig att hon ville dela ut mat till människor med behov. Och det började med fem paket makaroner.

– I dag betjänar vi 500 till 600 familjer i veckan med mat och har ett enormt volontärarbete där många inte har någon annan koppling till kyrkan än att man vill bidra till en god sak. Volontär­arbetet har blivit ett nytt sätt att hitta vägen till tron, säger Tomas.

En ung kvinna hittade sin plats, och kraften som sattes i rörelse var så stark att den drog med sig många fler.

– Vad var det som var så bra? Det var att vi började i hennes egen längtan. Söker man sitt livs ”ja” i stället för att prata i termer om vad vi inte tror på och vad vi inte vill så sker den där oerhört nästan förälskelseliknande utvecklingen. Vi kallar det för ”blomstra-samtal”.

Samtalet har tre nyckelfrågor:

Vad vill du – vad är ditt ”ja”?

Vad har du – hur har Gud utrustat dig, vad är du bra på?

Hur gör du – har du ett sammanhang där du får ge ditt bidrag eller söker du det hos oss?

– Och många gånger när vi har de här samtalen med människor får vi höra att ”det är aldrig någon som har frågat mig det här förut”.

Tomas hejdar sig ett ögonblick och konstaterar att det här har väckt något nytt hos honom. Han beskriver sig själv som speedad, lätt manisk i pur glädje över att ha hittat sin plats och att få hjälpa andra på samma resa.

– Kollegerna har börjat kalla mig för Tomas Sjödin 2.0, en uppgraderad version av mig själv, säger han och skrattar.

En läsare av nya boken hörde av sig och tackade med orden att hon mött ”en annan Tomas Sjödin, en gladare, som vill mer”.

– Och det hänger nog ihop med att det är så otroligt givande att få se en annan människa växa och ta plats.