Kultur
Tron och hoppet genomsyrar nya säsongen av Tunna blå linjen
Redan i första avsnittet omnämns en karaktär från Bibeln. Dramaserien präglas av frågor om människosyn och livsmening.
SVT-dramat “Tunna blå linjen”, om Malmöpolisens intensiva vardag, hyllades av tittarna när den kom för ett år sedan. Nu sänds andra säsongen med start på söndag. Polisen Sara, uttalat kristen, tycks hålla fast vid tron även i nya säsongen.
En man hänger ut från ett broräcke, redo att ta sitt liv. Scenen är laddad – när som helst kan han släppa taget och då är han förlorad. Lyckas poliskollegorna Sara och Leah att säga de ord som lugnar honom och som får honom att välja livet denna gång? Sara gör ett försök. Hon får veta att den unge mannen heter Mikael.
– Det namnet får mig att tänka på någon jag tycker om, säger hon.
– Vem då, din kille? replikerar mannen.
– Nej, jag tänkte på Mikael i Bibeln – ärkeängeln.
Att en karaktär i en dramaserie tillåts ha en kristen tro som framställs som naturlig och inte excentrisk, är än i dag ovanligt. Sara är som vem som helst, en i gänget, kanske bara med en något starkare längtan efter att “göra gott”.
Men det är långt i från bara Sara som står för djupet i serien Tunna blå linjen. Här är de existentiella frågorna ständigt närvarande – med tvära kast mellan död och liv, mellan lycka och förtvivlan. Redan i första avsnittet hamnar poliserna i en rent helvetisk situation, som inte lämnar någon av de inblandade oberörd.
I en annan scen får tittarna följa med in i en kyrka, där poliserna ska avhysa en grupp gömda flyktingar. En kvinna med prästkrage försöker göra allt för att stoppa polisernas uppdrag. Hon hänvisar desperat till kyrkofriden och ställer sig i vägen för att om möjligt hindra intrånget:
– Det här är Guds hus, ni kan inte göra så här! skriker kvinnan.
Mitt i kaoset landar Saras blick på en förgylld Jesusfigur på väggen och det blir tydligt vilken slitning hon upplever i den stunden.
Även om det finns gott om mörka inslag i dramaserien lyser hoppet hela tiden igenom. Det tycks hos många pågå ett sökande efter meningen med allt. Den till ytan hårda polisen Magnus, som kämpar med vem han vill vara, kanske speglar detta tydligast. I ena stunden brottar han alltför brutalt ner en harmlös raggare, för att i nästa ge allt för att hjälpa en människosmugglad kvinna till ett bättre liv.
Ett av Magnus Facebookinlägg kan sammanfatta något av dramaseriens kärna:
“Man måste tro på det goda i människan – att vi inte är ensamma och meningslösa. För vad är det för mening om det inte finns ett hopp och en tro att allt ska bli bättre?”
Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.
