Unik vigning av katolsk munk på Österlen

Sedan 2009 har Ingmar Svanteson, eller ”Broder Ingmar” som han heter som munk, levt som ensam munk i Den Helige Benedictus kloster på Österlen i Skåne. Visst har klostret haft många gäster och volontärer genom åren, och på samma område ligger även Mariavalls kloster för nunnor, där Ingmar regelbundet firar mässa, men att han nu får en broder att dela munklivet med är en stor glädje.

– Det är ett hoppets tecken. Jag känner bävan och förundran och kan bara tacka Gud för broder Jonathan, säger Ingmar Svanteson.

Abbot Adrian Lenglet från Nederländerna och klostrets visitator ledde den två timmar långa vigningsgudstjänsten, som hölls för två veckor sedan på klostrets innergård. Benediktinnunnorna från grannklostret deltog och Jonathan Bergqvists närmaste familj och en skara vänner var samlade för att höra honom avlägga de livslånga löftena. Enligt Jonathan själv var det starkaste ögonblicket under gudstjänsten när han föll på knä, lade sina händer i broder Ingmars och lovade att följa klosterregeln för resten av sitt liv.

– Det blev väldigt emotionellt, säger han till Dagen.

Läs också Katolska biskopar vill att påven accepterar gifta präster

Kanske kan man närmast likna en munkvigning vid ett bröllop, menar han. Munken viger sig till Gud. Ett äktenskap mellan två personer är också något som ska hålla livet ut och vigseln ger avstamp för en ny inriktning på livet. För Jonathan innebär vigningen dock inga större konkreta förändringar eftersom han levt på klostret de senaste sex åren. Rytmen, med bön och arbete som varvas, har redan blivit en vana.

– För mig började det i tonåren med en längtan att leva helt för Gud. Jag började bli alltmer aktiv i kyrkan (Svenska kyrkan, reds. anm.) och konverterade sedan till den katolska kyrkan. Men jag var inte nöjd. När jag prövade klosterlivet hittade jag det jag letat efter, säger Jonathan som särskilt uppskattat att bönen är central och får ta mycket tid och plats under dagen.

Vad har varit svårast inför beslutet att avlägga löftet?

– Egentligen ingenting, men jag har alltid haft väldigt nära kontakt med min familj och nu har jag inte chans att träffa dem lika ofta. De får komma hit och hälsa på, men de är utspridda och kan inte komma ner hit till Österlen särskilt ofta.

Vad ser du fram emot nu som fullfjädrad munk?

– Att få fortsätta som jag gjort tidigare, utan några dramatiska förändringar. Vår förhoppning är att klostret får växa och att fler får ta del av den stora gåva och skatt som klosterlivet faktiskt är. Oavsett om man själv väljer att gå i kloster eller inte. Jag tror att det är viktigt för hela landet, säger Jonathan Bergqvist.

Läs mer 114-årig ortodox munk överlevde covid-19

Inom den lutherska kyrkan har dock vigningar av munkar skett i modern tid i Sverige. På Östanbäcks kloster exempelvis, där vigdes fyra män till munkar 1975. Men det finns få munkar i Sverige i dag, återväxten är knaper. Det medger Ingmar Svanteson utan omsvep.

– En munkkallese är svår att förstå sig på, den går på tvärs med vad samhället lär oss – en munk gör ju ingen mätbar nytta. Att leva för att söka Gud – det är obegripligt. Om man inte tror att bönens kraft faktiskt gör skillnad, vilket jag tror. Det är ”Nothing but God” som gäller här.

Läs även Så lever den pensionerade påven Benedikt i dag

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.