Uppståndelsekonst som sprider ljus

Viveka Bosson är en färgklick med sin orangefärgade tröja och ljusblåa sjal där hon står i rummet uppkallat efter sin far Erik Olson och för oss in den store konstnärens andliga värld. Mjellby konstmuseum skapades av Viveka Bosson för 35 år sedan i syfte att visa upp Halmstadgruppens konst.

Numera drivs museet av Halmstads kommun som är omtalad för sin fingertoppskänsla när det gäller tillfälliga utställningar med olika teman men Halmstadgruppens permanenta utställning är fortfarande museets fundament. Gruppen hölls vid liv tills de sex medlemmarna gick bort en efter en efter fem decenniers skapande.

De stod fast vid den surrealism som gjorde gruppen världsberömd men gick igenom många utvecklingsfaser. Den kristna tron fick med tiden en allt viktigare roll. Valdemar Lorentzon var aktiv i den så kallade Oxfordrörelsen och Viveka Bossons far Erik Olson blev omvänd under sin tid i Köpenhamn, påverkad av en ung dansk präst.

Han började ifrågasätta det ensidiga fokus på det undermedvetna som surrealisterna ägnat sig åt och ville låta det "övermedvetna" komma till uttryck. Vänner inom konsten ifrågasatte honom men nu började målningar växa fram med bibliska motiv och kyrkorna gjorde beställningar. Erik Olson har smyckat flera kyrkor ­i bland annat Halmstad med omnejd, Helsingborg och Hässleholm.

Han stod fast förankrad i sin kristna tro fram till sin död 1986. Steget att som 49-åring konvertera till katolicism ifrågasattes och framstod som kontroversiellt för många, inte minst vännen Valdemar Lorentzon. Men han fortsatte att vara en ekumen och målade i alla typer av kyrkor.

I en av målningarna på utställningen med namnet "Jesu hjärta i Paray-le-Monial" har en fransk katedral skildrats som en universell och öppen gudstjänstlokal svävande i luften med kakelfix i sidorna som för att visa på det jordiska och konkreta.

– Erik såg kyrkan som en samlingspunkt för alla sorters kristna, formad av kärlek, hopp och förlåtelse. Han sa att vare sig konsten eller livet kan bindas i dogmer och stilarter, berättar Viveka Bosson för åhörarna.

En målning som dominerar rummet både i kraft av sin storlek och sina starka färger är inspirerad av den gammaltestamentliga profeten Hesekiels vision om fyra svävande hjul som kunde gå åt alla håll utan att behöva vända och som här har fått formen av en rymdfarkost mot himlen. Erik Olson som var oerhört fascinerad av Hesekiel ställde undan målningen till följd av en hjärt­infarkt men tog fram den och avslutade den på en enda dag sju år senare.

– Jag hittade honom halvt avsvimmad på golvet framför tavlan mot kvällningen men dagen därpå hade han kvicknat till, minns Viveka Bosson.

Det glöder om Erik Olsons dotter som efter decennier i Paris och Frankrike, där hon levde med konstnären Jean Bazaine och träffade Chagal, Miro och alla dåtidens stora franska konstnärer, chockades av terrorattackerna i november förra året. Hon kände ett behov av att ge ett hopp och visa glädjen och uppståndelsen med hjälp av faderns målningar. I påskas hade utställningen med namnet "Påsk, himmelsfärd och resor i ljusets och extasens rymder" premiär.

Här har några strandfynd av trä som med saltvattnets hjälp fått lite patina innan de flöt i land i Särdal norr om Halmstad, där Erik Olson hade sin ateljé, spikats ihop till ett kors. En målning föreställandes en svetteduk med Kristus i tre versioner och ett Hesekiel-hjul visar på hoppet.

I ”Meditation” syns den korsfästa Jesus milda blick ovan molnen riktas mot en mediterande människa vars andliga gestalt framför antar jättelika former som för att illustrera det andliga växandet.

När Erik Olson började känna sig instängd som konstnär på grund av sin tro fick han höra orden "hela jorden är helgad" av en pilgrim. Han började då på nytt vidga sina vyer och tillät såväl erotik som humor att komma in i målningarna, även om det kristna budskapet fortsatte att vara hans bärande tema.

Kombinationen humor och andlighet illustreras av Antonius, helgonförklarad eremit som fick utstå frestelser av många slag och vars kropp här omgärdas av en skorpion vid gylfen en padda som sexsymbol, en attackerande orm och andra varelser. Antonius blick är dock full av förtröstan och all hans oro läggs i den hand som växer ur hans kropp med Kristi sårmärke och segertecken överst.

– Och det är det vi ska göra i dessa tider, lägga oron i Guds händer och leva i nuet, tycker Viveka Bosson när jag träffar henne under ett par timmar i samband med guidningen.

Erik Olsons dotter, som haft sina motgångar, bland annat när dottern Katharina dog i en ridolycka endast elva år gammal, fann själv en tro som bär än i dag. Hon känner sig hemma i många olika kyrkor. Hon berättar hur fadern många gånger bad under sitt arbete och lyssnade till ryskortodoxa gregorianska toner. I stunder av ångest och oro återkom ofta orden "Herre Jesus Kristus, förbarma dig". De orden har hjälpt också hans dotter.

– När jag blir riktigt arg brukar jag uttala dem och djup­andas samtidigt. Det är fantastiskt.

Viveka Bosson bor nära havet och somrarna tillbringar hon i pappans sommarhus och ateljé i Särdal eller i sitt hus i Bretagne i Frankrike. För henne är naturen och skapelsen ett bevis för Guds existens vilket skänker henne hopp.

– Om vi inte hade hoppet och tron vore vi fullkomligt förlorade.

Utställningen pågår till den 19 juni. På Kristi himmelfärdsdagen talar Halmstadsprästen Dan Hagung om sitt förhållande till de aktuella målningarna.

Mikael Kindbom