Utdöende musikform skapar nygammal väg in i kyrkan

I många församlingar har hornmusiken tystnat. Lokalt och nationellt pågår satsningar för att lämna över ett kulturarv till en ny generation och för att klä brassmusiken i en modern dräkt. Har musikkårerna fortfarande en uppgift att fylla?

Klockan är tio och alla intar sina platser på stolarna som står i en halvcirkel bland rutschkanor, fjäderboor och kulörta kuddar. Först en namnrunda. Det klingar till när munstycken faller i golvet, plötsligt faller en hel kornett.

På Söderkåren i Stockholm, en församling inom Frälsningsarmén, träffas Minibrasset varannan söndag. Det är ungefär 20 barn och vuxna som deltar regelbundet. De som behöver får låna instrument. Barnen spelar kornett, föräldrarna spelar ofta något av de lite större instrumenten.

De som har spelat lite längre går ut för att öva på en lite svårare låt och nybörjarna blir kvar. Det är bara en ton att hålla reda på i dag. Första ventilen ska tryckas ned. Markus Rylander är en av minibrassledarna. Det förinspelade ackompanjemanget startar och han dirigerar med hela kroppen, dansar till musiken. Tonerna är få, men det är lätt att ryckas med i rytmerna.

Trillingsystrarna Bella, Julia och Nova Rydberg missar sällan Minibrasset.

– Det är roligt att trycka på knappar och spela musik, säger Nova Rydberg.

– Det är jätteroligt! Men det är roligt att vara med på söndagsskolan också, fyller Bella Rydberg i.

I dag är det bara Bella och Nova som är med. Julia har inte riktigt fastnat för kornettspelet, hon föredrar att bara vara med på söndagsskolan.

Anders Beijer är musikutvecklare i Frälsningsarmén. Han tror att brassband som ensembleform kan få spela en viktig roll i församlingen, men att musikformen behöver moderniseras för att ge brassbandet en tydlig nutidsroll.

– Våra musikkårer i frikyrkan har inte haft verktygen som har behövts för att kunna fullfölja sin mest grundläggande uppgift – att ackompanjera de sånger som kyrkan vill sjunga. Vi har äldre musik och den kan man såklart spela, men vi behöver även en nutidsroll i gudstjänstlivet.

Sedan en tid tillbaka pågår ett samarbete mellan musikförlaget David Media, Frälsningsarmén (FA), Pingströrelsens Brassband (PBB) och Svensk Musik med Mission (SMM). Några av David Medias mest använda sånger kommer att arrangeras för brassband.

Målet är att musikkårer ska kunna spela till moderna sånger. David Media står för rättigheter, försäljningskanaler och ekonomiska resurser – FA, PBB och SMM arrangerar och provspelar. I slutet av mars började David Media att sälja noterna till de fem första låtarna via sin hemsida. Förhoppningen är att det ska finnas en efterfrågan på arrangemangen och att projektet ska kunna fortsätta.

Henrik Lundqvist är brassledare i Pingstkyrkan i Linköping och representerar PBB i musikprojektet. Han upplever att musikkåren har en aktiv roll i hans församling, men är medveten om att blåsmusiken har försvunnit i många församlingar inom pingströrelsen på grund av bristfällig rekrytering. Enstaka församlingar har projekt för att lära barn att spela brass, men det bygger på lokala initiativ. Han tror att nytt material är en förutsättning för att blåsmusiken ska kunna återhämta sig och att de nybörjarstämmor som finns till varje sång kommer att vara användbara.

– Vem som helst skulle kunna lära sig spela de stämmorna på några veckor.

Anders Lundin är konsulent inom SMM, en organisation som samlar musikkårer och orkestrar inom Equmeniakyrkan och Svenska alliansmissionen. Han var delaktig i sångprojektets tidiga stadium. När han växte upp utgjorde sträng- och hornmusikkåren mer eller mindre hela församlingen.

– En orkester är en otrolig styrka i en församling. Det är viktigt med verksamheter där församlingsmedlemmar kan hitta en roll.

Av hans tre söner är det bara den som spelade i ensemble som har en relation till en församling i dag, de andra två tappade anknytningen när de blev för stora för ungdomsarbetet.

När Anders Lundin besöker orkestrar inom SMM försöker han väcka tanken om att starta ett barnarbete eller en musikskola av något slag. I hans församling, Betlehemskyrkan i Göteborg, kan han se att barnarbetet har givit resultat och att det har fyllt på den stora musikkåren.

Det har gått en kvart och det börjar krypa i benen på de unga kornettisterna. De bryter av med en lek innan de som är lite äldre kommer tillbaka. Den äldre gruppen har övat på sången When the saints go marching in och de spelar upp den för alla. Efter applåderna väntar det viktigaste – blåbärsmuffins och saft. I dag finns det ungefär 50 nybörjarblåsare i Frälsningsarmén. Anders Beijer tror och hoppas att de snart kommer att bli fler. Varför?

– Man kommer direkt in i kyrkans hjärtslag, i gudstjänsten. Man får en aktiv roll och får vara med och ackompanjera sången. Om man har en fotbollsgrupp kommer man att ställas inför frågan hur man ska få de barnen att vilja gå på gudstjänst och bli en del av församlingen. Har man en musikverksamhet så är de redan där.

För trillingsystrarna Rydberg verkar minibrasset vara lika roligt som söndagsskolan. Det är inte instrumenten eller musiken som är det viktigaste, utan gemenskapen och leken. Anders Beijer upplever att sångprojektet är ett bönesvar. Han har länge burit en längtan efter att musikkårer ska kunna ackompanjera de sånger som kyrkan vill sjunga i dag. Han är säker på att hornmusiken har en roll att fylla och med ny musik tror han att den rollen kan bli tydligare.

– Den enda vägen vidare är framåt. Målet får aldrig vara att rädda brassmusiken, målet ska vara att tjäna Jesus. Då kommer det andra av sig själv. ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också”.