”Vi har haft en för smal syn på konst”

Hur ställer sig pingströrelsen till att öppna mer för konstnärliga uttryck i kyrkorum och gudstjänstliv? Daniel Alm, föreståndare för Pingst – fria församlingar i samverkan, blir glatt överraskad när han får frågan. Den har nämligen legat på hans hjärta en längre tid.

– Om jag ska vara självkritisk så inser jag att vi som frikyrkorörelse har förlorat mycket energi, och kanske också människor, genom att ha ett allt för smalt begrepp av vad konst och kultur är, säger Daniel Alm.

Pingströrelsens betoning av andens gåvor, av vind, vatten och eld, handlar ju egentligen väldigt mycket om kreativitet, menar Daniel.

– Det handlar om något som är större än ord kan förklara. Människans kreativitet är en förlängning av Guds skaparkraft, säger Daniel Alm.

Inom pingströrelsen har den här kreativiteten ofta tagit sig uttryck genom musik. I många pingstförsamlingar börjar man också bli allt mer frimodiga att använda uttryck som drama och dans. Men när det gäller bildkonsten är utvecklingen inte lika tydlig.

– Jag känner att vi behöver stärka det här hos oss, och jag är väldigt glad över att vi bjöd in pastorn och konstnären Linwood Berry som talare på Pingst Pastor-konferensen i januari, säger Daniel Alm.

Berry höll i ett av tre teman som handlade om att göra det osynliga gudsriket synligt, utifrån perspektiv kopplade till den artistiska och kreativa processen.

– Det här är något vi verkligen vill odla framöver, att släppa fram kreativiteten i olika former i våra kyrkor.

Hur ska det gå till rent praktiskt?

– Dels handlar det om att släppa fram och uppmuntra konstnärerna, låta dem visa sin konst i kyrkan, skapa utrymmen. Jag tänker att det också skulle kunna finnas någon slags grupp i en församlingsledning som jobbar med detta, att man liksom ett musikråd kan ha ett konstråd i församlingen, säger Daniel.

Ett annat sätt att släppa fram den konstnärliga gåvan i församlingen är att visa ödmjukhet och inte kritisera något bara för att man inte förstår det. Att beundra en naturalistisk landskapsmålning är en sak, men mer abstrakt konst kan vara svårare att ta till sig om man inte har fått verktyg för att analysera, tolka och förstå.

– Vi behöver vara öppna för en större kulturförståelse, säger Daniel och tar sig själv som exempel.

– I somras besökte jag Opera på skäret och det var en fascinerande upplevelse som berörde sinnet och vidgade mina cirklar.

Men hur kan en församling ge bättre stöd till konstnärer som vill vara en kristusdoft i kulturvärlden? Här handlar det framför allt om förbön, menar konstnären och teologen Martin Tebus.

– Konstvärlden är oerhört tuff och inte särskilt vänligt inställd till kristna. Samtidigt behövs de där. Många konstnärer är andligt känsliga, och inte sällan har de haft personliga uppenbarelser som de behöver få hjälp att tolka. Om det inte finns kristna där kommer de vända sig till andra för uttydning, och då hamnar de inte sällan i ockultism och nyandlighet säger Martin.

Efter studier på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och ett tiotal år som aktivt utövande konstnär, både i Sverige och utomlands, har Martin börjat plugga igen. Nu läser han på ALT, Akademi för ledarskap och teologi.

Hur ser du på konstnärens kallelse utifrån ett teologiskt perspektiv?

– Även om vi sällan pratar om det har ju kristendomen liksom judendomen ett ”bildförbud” inskrivet i Bibeln, 2 Mos 20:4. Genom kyrkohistorien verkar det haft mindre betydelse men utifrån frikyrkans fokus på Bibeln, har det troligen indirekt försvårat för bildkonstens roll i kyrkan. I detta kan man även se en möjlig orsak till att bildkonstnärer som jag känner och som blivit bekännande kristna de senaste åren, väljer att leva ut sin tro inom den romerskkatolska kyrkan, säger Martin Tebus.

Men Bibeln visar också att kreativitet och konstnärlighet är en gåva från Gud. I 2 Mosebok 31 berättas om Besalel som fick i uppdrag att göra uppenbarelsetältet och förbundsarken och alla tillbehör utsmyckade och vackra, utifrån Guds egen design. Det står att han var fylld av "gudomlig ande, med insikt, förmåga och kunskap och allt slags hantverksskicklighet".

– Här finns stora möjligheter att utforska, i synnerhet för frikyrkan som många gånger har underbetonat kyrkorummets utformning, säger Martin Tebus.

Han längtar efter att se fler samtida Besalels i dag.

– Problemet, eller kanske utmaningen, är att Besalel tycks ha skapat driven av gudomlig uppenbarelse, och som jag ser det är det ganska få kristna konstnärer som hävdar ett liknande förhållningssätt i dag, säger Martin.

Risken är stor, menar Martin, att konsten blir främst existentiellt reflekterande och pekar mer mot konstnären än att bli ett fönster mot Gud. Därför är han något tveksam till att använda kyrkor som utställningslokaler, eller att införa bildskapandet i gudstjänsten som ett slags konstnärlig tillbedjan.

– Jag är däremot helt för konstnärer som medlemmar i kyrkan och jag tror att de många gånger skulle fungera bra i församlingsledningar för deras ovanliga sätt att tänka och förmåga att hitta kreativa lösningar. Jag tror även att det profetiska och bön har släktskap med konstnärligt seende och skapande, säger Martin.

Några som verkligen tror på profetisk konst är Tomas Ivarsson, Karin Hedberg och Elisabeth Axéll, tre konstnärer som tagit initiativ till ett upprop där de efterlyser en dialog mellan konstnärer, pastorer och teologer om ”konstnärens plats och uppgift i Guds rike i Sverige i dag”.

– Vi tror att den profetiska gåvan kan komma till uttryck genom konsten och vi känner ett ansvar att vara trogna i denna uppgift. Vi önskar att få vara en kristusdoft genom de utställningar, utsmyckningar och uppdrag där vi är verksamma, säger Tomas Ivarsson.

Han ingår också i nätverket ”Konst & tro” som sedan 2016 arrangerat ett antal träffar. Här bjuds både yrkesverksamma konstnärer, pastorer och teologer in till samtal och gemenskap. Senast träffades man, från olika samfund och olika bakgrund, under påskhelgen 2019 på Hyllie Park i Malmö. Tomas Ivarsson önskar att också teologer som inte är så vana vid konstens värld skulle vilja ansluta till nätverket.

– Det borde egentligen tillhöra den teologiska utbildningen, att ge sig ut i samhället, gå på museer och lära sig att fördjupa sig i det kulturella. Att inte bara låsa in sig kyrkorummet, menar Tomas Ivarsson.

Och visst pågår en kreativ rörelse inom många kyrkor. Equmeniakyrkan har som samfund tagit ett större grepp om teologi, musik och kreativitet genom att lyfta fram behovet av konstnärliga uttryck i församlingarna.

En särskild arbetsgrupp jobbar på samfundsnivå med att forma en helhetssyn och uppmuntra till kreativa uttryck i församlingarna. I en inspirationsskrift konstaterar man bland annat: ”Det saknas inte samtal om musik och kreativa uttryck i församlingar. Tyvärr blir det oftast åsikter och smakfrågor som stannar vid kyrkkaffet. För att musik och kreativa uttryck ska bli den mötesplats och resurs som Gud skapat den till behövs ett reflekterat samtal i hela församlingen.”