Kultur
Viktig coronateologi från Jackelén och Alm
Josefin Holmström har läst kyrkoledarna Daniel Alms och Antje Jackeléns pandemi-böcker
“Det är alltså hopp de vill förmedla, Antje Jackelén och Daniel Alm. Hopp om Jesu återkomst och den framtida uppståndelsen och återupprättelsen”, skriver Josefin Holmström som parallell-läst Jackeléns och Alms corona-böcker.
Corona kom och allt förändrades, så även kyrkan. Från att ha mötts varje vecka, gett varandra fridshälsningar, kramats och skickat kaffekoppar fram och tillbaka isolerades vi i våra hem, förvisade till digitala sammankomster och cellgruppsmöten via Zoom. Men det var inte bara de fysiska omständigheterna som ställde till det. Hos många av oss väcktes också teologiska frågor. Vad är corona, varifrån kommer det, hur ska vi förstå pandemin och dess inverkan på oss? Hur ska vi förhålla oss till Gud nu när vi faktiskt genomgår ett konkret, globalt lidande?
I sådana lägen måste våra kristna ledare stiga fram. Och det har de sannerligen gjort. Två av produkterna av bön och fundering finns nu i form av ärkebiskop Antje Jackeléns “Otålig i hoppet” och Pingstföreståndare Daniel Alms “Alla kan be” - två tunna men rika skrifter som söker staka ut en riktning i den förvirring som covid-19 inneburit. Precis som man kan föreställa sig känns och smakar dessa böcker mycket olika, trots att de i grunden vill förmedla samma sak – Gud är god, Han är med oss, Han älskar oss, Han har kontrollen. Med det sagt är böckerna typiska för sina traditioner. Antje Jackelén är svenskkyrklig, ärkebiskop och teolog med vad det innebär av traditionell lutheransk förståelse av världen; Daniel Alm kommer från en djupt karismatisk tradition. Jackelén utarbetar en gedigen teologi för en coronaplågad värld, men det är ändå Alms enkla budskap om en kärlek starkare än döden som värmer mitt hjärta, för att tala med John Wesley.
Men böckerna förtjänar att läsas och studeras var för sig. “Otålig i hoppet” har underskriften “Teologiska frågor i pandemins skugga”, och Jackelén undersöker frågor såsom “Är skapelsen god trots pandemin?” och “Vad gör vi av ondskan?”. Hon arbetar utifrån evolutionsteorin (“en fast beståndsdel i kristen skapelseteologi”) och menar att virus är en av skapelsens risker. Om vi klassar dem som självklart onda anlägger vi ett alltför antropocentriskt, det vill säga människoinriktat, perspektiv. Vidare undersöker Jackelén skillnaden mellan “naturlig” och “moralisk” ondska: den första kan man inte göra så mycket åt, men däremot kan man fundera över hur ens individuella handlingar förvärrar eller mildrar ondskan.
Daniel Alm söker inte förklara covid-19 så mycket som staka ut en väg genom lidandet. “Alla kan be” består av predikningar Alm gett under pandemins första halvår, särskilt under påsktiden. Det handlar om hopp, uthållighet, möjlighet och framförallt kärlek. Särskilt framhåller Alm bönens gåva och nödvändighet: be kan vem som helst göra, i vilket tillstånd man än befinner sig (underbara tanke), hur orolig man än är, och vi får vila i förvissningen om att “Det är Guds Ande som kompenserar våra brister i tron och ger balans mitt i all oro. /…/ En tro, om än med brister, håller och bär när allt annat faller och rasar”. Jackelén formulerar också en tro på bönen när hon skriver om Job, som i sin sorg och ilska inte finner någon annan än Gud att tala med: “Job ropar mot Gud till Gud. Att formulera och leva existensens paradox blir sättet att uthärda.”
Både Alm och Jackelén betonar riskerna med typiskt människotänkande i pandemitider, det vill säga viljan att söka syndabockar, att bli rädd och exkluderande, att peka finger. Kyrkan ska under sådana här kriser vara särskilt öppen och predika Guds kärlek med full intensitet – det är detta som leder till omvändelse och förvandling. För Jackelén kopplas detta ihop med ett politiskt engagemang: kyrkan ska inte dra sig undan samhällsfrågor, utan aktivt delta i dem utifrån sin egen förståelse av skapelsen. I en svenskkyrklig kontext innebär detta att “Vi /…/ är politiska – men inte därför att partier kallar utan därför att Jesus Kristus kallar. /…/ engagemanget sker på grund av och som en del av förkunnelsen i ord och handling.”
Ärkebiskopens bok är precis den typ av skrift man kan förvänta sig av en ärkebiskop i pandemitid. Den talar inte bara till kyrkans folk, utan till hela samhället, inklusive regering och riksdag, som har lutat sig tungt mot kyrkan under corona. Jackelén påminner om kyrkans uppdrag och dess enorma resurser när stora kriser drabbar landet. Här, mitt i brinnande pandemi, finns en unik möjlighet att vända sig till alla, troende såväl som icke-troende, vilket även Alm gör i den predikan som gick ut under en direktsänd gudstjänst i Sveriges Radio P1 på palmsöndagen.
Det är alltså hopp de vill förmedla, Antje Jackelén och Daniel Alm. Hopp om Jesu återkomst och den framtida uppståndelsen och återupprättelsen, tålmodigt och förtröstansfullt hopp – som man ändå är otålig i, för att man längtar. Antje Jackeléns bok passar den som vill lära sig mer om lutheransk lidandeteologi; Daniel Alms bok passar för den som behöver bli uppmuntrad och stärkt i sin kärlek. Förhoppningsvis fortsätter fler svenska teologer och pastorer skriva om corona: varje fas av pandemin kommer behöva sina skrifter.
--
Fakta: Om böckerna
Titel: Otålig i hoppet: Teologiska frågor i pandemins skugga
Författare: Antje Jackelén
Förlag: Verbum (123 sidor)
Titel: Alla kan be: Predikningar i coronatider
Författare: Daniel Alm
Förlag: Libris (89 sidor)
Josefin de Gregorio är litteraturvetare och författare. Hon skriver kulturessäer på Dagens kultursidor.
