Kulturkrönika
Jag fastnade i detaljer och glömde var kraften kom ifrån
Ghazal Zekavat: Jag glömde till och med bort det som står i mitt favoritbibelord

För ett drygt år sedan fick jag en längtan efter att anordna en konferens för våra persisktalande i församlingen. Att samla alla på ett ställe för att ge vidare det jag själv hade lärt mig: förstå hur man kan leva som Jesu sanna lärjunge. Gud öppnade vägar för mig att möta olika nyckelpersoner som kunde hjälpa mig med idéer och starta igång processen. Under ett års tid planerade jag för fullt och hoppades att allt skulle bli som planerat. Att våra medlemmar eller rättare sagt stadens farsitalande skulle anmäla sig för att få undervisning och lovprisa Herren tillsammans.
Under resans gång fastnade jag så mycket i detaljer så att jag glömde varifrån kraften kom och började gå i egen kraft. Jag var så upptagen i planeringen och förberedelser att jag glömde bort mitt favoritbibelord. Men Gud var trofast och påminde mig om att han är vid min sida. “Allt klarar jag av, eftersom Herren Jesus ger mig kraft.” (Filipperbrevet 4:13)
Som att Gud sa till mig “Du är där du är för att jag vill att du ska vara där. Förlita dig inte på egen kraft. Jag är med dig.”
Sommaren kom, anmälningsformuläret var klart och annonsen utskickat på olika medier. Första anmälningen kom in, ett par med sitt barn. Likaså den andra, ett par med sitt barn. Dagarna gick och tystnaden blev starkare. Var är alla? Alla som hade sagt att de hade längtat efter det här länge. Var är de?
Jag var förvånad, ledsen, besviken. Jag hade lagt så mycket energi på detta och allt var förgäves. Jag kommer ihåg när jag vände mig till Gud och sa “Jag gjorde som du sa, du vet hur svårt det här har varit för mig. Var är alla som längtade?” I min ensamhet avslutade jag mitt samtal med Gud med en ärlig mening: “Oavsett, låt din vilja ske”.
Jag var förvånad, ledsen, besviken. Jag hade lagt så mycket energi på detta och allt var förgäves.
Ett par dagar senare fick jag ett samtal från Holland. “Hej, Jag heter x och jag har hört om din konferens. Kan du ge mig lite information och hjälpa mig att anmäla mig?”
I samma stund tänkte jag på Jesaja 55:8–9: “Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.”
Jag hade en vision om att samla 50 farsitalande från Borås, men Gud hade större planer. Anmälningar droppade in en efter en. Telefonen ringde nonstop. September kom och på konferensen blev vi hela 60 personer. Från Borås, Göteborg, Jönköping, Malmö, Skövde, Växjö, Uppsala, Härnösand, Skellefteå, Örebro, Karlskoga, Holland, USA, Tyskland och England.
Vi är människor, vi gör misstag, vi förlitar oss på vår egen kraft, tankar och visioner, men när Gud visar sig för oss med sin plan ser vi en större bild. Jag känner mig ödmjuk. I slutändan handlade det inte om mig och mina planer utan om vad Gud ville göra genom mig. Du och jag är Guds verktyg. Slappna av och låt Gud använda dig som han vill för att bygga sitt rike som han vill.