Kulturkrönika

Sebastian Stakset: Hotet mot Sverige är reellt - vad gör vi?

“Det är vår uppgift som kristna att vara sunda i våra bedömningar samt motverka polarisering och svartmålning.”

Sebastian Stakset, kulturkrönika
Sebastian Stakset: Jag är inte den som sitter i skogen med en foliehatt på mig och väntar på ryssen.
Publisert Sist oppdatert
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.

Kan Sverige hamna i krig? Hade du frågat mig för ett par år sedan hade jag svarat: aldrig! Men efter att ha intervjuat förre insatschefen i försvaret, Jan Thörnqvist, samt den tidigare generalmajoren och rektorn för Försvarshögskolan Karlis Neretnieks, så har jag ändrat min uppfattning.

Hotet mot Sverige är reellt och främmande makt arbetar intensivt med påverkningskampanjer och subversiv verksamhet innanför landets gränser. Syftet är att underminera och försvaga rättssäkerheten. Att piska upp stämningar och vända folk mot varandra. Dessa påverkningskampanjer bidrar med tillväxt för missnöjespolitik och missnöjespartier som driver sin partipolitik utifrån enskilda problematiska sakfrågor. Även om det finns substans i sakfrågan arbetar påverkningskampanjerna för att svartmåla och vända en grupp människor mot en annan.

Om man ser tillbaka på valet 2018 tror jag att det var det rörigaste valet jag varit med om. Känslan man lämnades med efter valnatten var osäkerhet. Vem vann egentligen? Hur kommer framtiden att bli? Det kändes som att landet saknade styrning. Och det är exakt den känslan som dessa påverkningskampanjer vill uppnå. Det var förövrigt den känslan som genomsyrade hela det amerikanska presidentvalet. Vem vinner på att ett land polariseras och att den nationella identiteten splittras? Svaret är landets fiender. I Säpos årsrapport för 2020 målas en mörk bild upp på det 88 sidor långa dokumentet. Klas Friberg, chef för säkerhetspolisen säger:

“Säkerhetshoten mot Sverige har ökat och säkerhetspolisen bedömer att de kommer att fortsätta öka de närmaste åren.”

Jag är inte den som sitter i skogen med en foliehatt på mig och väntar på ryssen.

Sebastian Stakset

Jag är inte den som sitter i skogen med en foliehatt på mig och väntar på ryssen. Men jag ser hur spänt världsläget är. Ett offensivt och makthungrigt Ryssland i kombination med ett söndervittrande EU och ett kokande Mellanöstern bidrar till den växande oron. Sveriges framtid vilar på hur vi som nation hanterar den förändrade och växande hotbilden. Det råder en hyfsat kollektiv uppfattning bland försvarsmakten att vi är för dåligt rustade för att hantera situationen och den delas av säkerhetspolisen. Då Sverige inte haft krig sen 1814 så är det nationella krigsmedvetandet bland befolkningen lika nedmonterat som försvaret blev 1992.

Men låt oss minnas invasionen av Norge den 9 april 1940. Regeringen hade valt att förbise varningarna och var illa förberedd in i det sista. Man kan lära sig mycket av historien. Vi ska inte bli rädda, men vi ska vara vakna. Och det är människorna som har i uppgift att försvara Sverige som just nu blåser i trumpeterna och kallar på vår uppmärksamhet. Och det är vår uppgift som kristna att vara sunda i våra bedömningar samt motverka polarisering och svartmålning.

Powered by Labrador CMS