Fem saker som gör kyrkovalet obegripligt

Nu uppmanas alla medlemmar i Svenska kyrkan att gå och rösta i kyrkovalet. Men vet alla verkligen vad det är de röstar på? Här är några förklaringar till varför kyrkovalet på många sätt är obegripligt.

1. Det är oklart vilka frågor det handlar om

Vi måste stoppa de högerextrema från att få inflytande. Så har retoriken låtit i flera kyrkoval i rad vid det här laget, gärna kombinerat med att prata sig varm om sin egen grupps värderingar där man gärna betonar att man står för alla människors lika värde.

Som om kyrkoval inte handlade om några sakfrågor. Då och då poppar de visserligen upp, i den här valrörelsen är frågan om vigselplikt för präster den som fått störst uppmärksamhet. En fråga som mest får ses som symbolisk, eftersom det inte finns några rapporter om att samkönade par diskrimineras med nuvarande regler.

Internt inom Svenska kyrkan förs det en debatt om att centralisera vissa system, exempelvis är det nya nationellt lönecentret hett omtvistat. Kyrkans krympande ekonomi, baserat på ett minskat antal medlemmar, är också en fråga som finns runt hörnet. Sedan ska psalmboken bearbetas om, där det finns gott om åsikter vilka nya psalmer som ska ingå.

Självklart finns det sakfrågor att hantera, men de flesta lämpar sig inte att driva i en valrörelse riktad till halva Sveriges befolkning. Därför handlar ofta kyrkoval om frågor “vid sidan om” eller rena självklarheter, som att kyrkan ska vara öppen och tillgänglig för alla. Någon däremot?

2. Det finns ingen regelbunden mediebevakning

När läste du senast en artikel om vad som utspelade sig på det senaste stiftsfullmäktige? Eller ett referat från debatterna på kyrkomötet? Den stora majoriteten av Svenska kyrkans medlemmar har troligtvis inte läst någonting av den varan, då det mediala intresset för kyrkopolitik är nästintill obefintlig. Bevakningen av kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ, sköts i stort sett enbart av den kristna pressen. I undantagsfall är sekulär media på plats, men då krävs det att man ska ta beslut om något extraordinärt.

Därför har den stora majoriteten bara en mycket vag föreställning om vad som pågår på kyrkomötet, i stiftsfullmäktige eller i det lokala kyrkofullmäktige. Då och då kan det poppa upp en fråga som får uppmärksamhet, som i Härnösands stift där de förtroendevalda ville göra sig av med biskopen.

Avsaknaden av en kontinuerlig bevakning av det som sker i kyrkan gör att kyrkovalen blir speciella. För veckorna innan själva valdagen vaknar intresset till liv på flera redaktioner och de förväntas rapportera initierat om ett ämne de annars verkar strunta i. I vissa fall kan det bli en ganska yrvaken bevakning där man försöker hitta en enkel vinkel för att förklara skeendena i Svenska kyrkan.

3. För många aktörer ställer upp

Tycker du att det är rörigt att hålla koll på vad de åtta partierna i riksdagen tycker? I så fall kommer du garanterat gå vilse bland de olika grupperingarna som sitter inröstade på kyrkomötet.

I dag är det elva stycken, vilket bland annat beror på att det inte finns någon fyraprocentsspärr. En rad smågrupper lyckas därför hänga sig kvar, kyrkoval för kyrkoval.

Inte nog med det, dessa elva nomineringsgrupper formerar sig inte i några block. Så det finns inte en grupp som bildar en majoritet medan en annan ilsket beklagar sig i opposition. I stället bildar dessa grupper majoritet i fråga för fråga.

För de förtroendevalda som är invalda kanske maktspelet på kyrkomötet är supertydligt, men för en utomstående betraktare är det nästintill omöjligt att redogöra för vem som bestämmer vad.

Intressekonflikterna som finns inom Svenska kyrkan skulle med lätthet kunna hanteras av betydligt färre grupperingar, vilket också skulle göra det oerhört mycket enklare för alla som ska rösta i kyrkovalet.

Trösten är att det här främst gäller kyrkomötet. I valet på församlingsnivå är det mycket enklare att navigera, då det i regel enbart är ett fåtal nomineringsgrupper som ställer upp där.

4. Det finns inga kända namn som lockar till intresse

Ett val brukar ofta dramatiseras med hjälp av flera välkända ansikten. I de allmänna valen drabbar partiledarna samman i intensiva diskussioner på bästa sändningstid och folk på stan kan lätt gå vidare och diskutera vad de har sett och hört. Ofta sker allt till smattret av opinionsundersökningar som ökar på dramatiken ytterligare.

Men vilka är kyrkovalets stora profiler? Vilka personer är det som slåss om att få din röst? Var drabbar de samman i episka debatter? Var finns opinionsundersökningarna som hettar upp intensiteten valrörelsen?

På det stora hela är förtroendevalda i Svenska kyrkan ett ganska anonymt släkte. Det görs heller inga större försök att promota enstaka namn, utan det är nomineringsgrupperna som är i fokus. Vissa av dessa grupper är mycket små och okända och de kämpar en Davids kamp mot Goliat då engagemang främst vilar på ideella krafter.

Men visst kommer det ett och annat utspel från kända personer som trissar upp stämningen något. Inför valdagen brukar även en del partiledare dyka upp för att berätta vad man bör rösta på, även om de själva inte ställer upp i valet. Problemet är att valets huvudaktörer, dem man ska rösta på, förblir anonyma för det stora flertalet.

5. Det saknas en vinnare i valet

Jaaaaaa!!!! Jublet efter en valvinst brukar gå hand i hand med att historia skrivs. Scenen känns igen från de allmänna valens valvakor, där det snabbt pekas ut vinnare och förlorare under stor dramatik.

Men vem vann det senaste kyrkovalet? Det jublades säkert någonstans över framgångarna, men det jublet letade sig inte fram till gemene man. Kyrkovalet brukar avrundas med ett stapeldiagram som berättar hur det gick, men det är sällan som någon koras till valets stora vinnare eller förlorare. Det blir inga upphaussade segertal framför tv-kameror. Det är sällan någon ledargestalter hoppar av efter ett fiaskoresultat.

En anledning till att valresultat i kyrkoval är så svåra att tyda hänger ihop med att nomineringsgrupperna i kyrkomötet inte formerar sig i några block, på så sätt handlar valet inte om att få en majoritet i det parlamentsliknande system som byggts upp. Därför har vi hittills fått nöja oss med att konstatera att några grupper flyttat fram sina positioner medan andra backat några. Själva arbetet i kyrkomötet kommer sedan att rulla på som vanligt, där det ofta är svårt att på ett tydligt sätt koppla ihop valresultatet med de beslut som senare kommer att fattas.

I valet till den lokala församlingen kan det dock ske större förändringar och maktskiften. Men det berör så klart oftast bara de som bor där.

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.