Ledare

Aprilvädersbudget öppnar för kritik

Publisert Sist oppdatert
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.


När världsekonomin beter sig lika oförutsägbart som aprilvädret tar finansminister Anders Borg och regeringen det säkra före det osäkra och rustar landet för regn och rusk, inte för sol och värme.

Den vårbudget som presenterades på måndagen andas försiktighet och avvaktan och innehåller få och föga genomgripande konkreta förslag till reformer.

Helt naturligt öppnar det för hårdhänt kritik från oppositionen. Den får extra kraft av att framför allt Socialdemokraterna känner att en frisk vårvind fyller seglen efter de senaste opinionsmätningarna med rekordartad uppgång i stödet för partiet och i förtroendesiffrorna för dess nye ledare.

Kritiken hade antagligen blivit lika stark, om än med omvända förtecken, om Anders Borg tagit på sig spenderbyxorna och proklamerat att det som nu gäller är att satsa sig ur den situation med knappast mer än nolltillväxt som han förutspår att 2012 kommer att innebära.

Då hade Borg kunnat beskyllas för omdömeslöshet och dumdristighet eller fått höra att även om det är bra med satsningar så borde de ha genomförts på helt andra områden. Så ser den politiska verkligheten ut. För regeringens respektive oppositionens roll finns en fastställd dramaturgi som bara frångås i extrema krissituationer där landets framtid står på spel.

Och dit är det långt, även om tillväxten uteblir och arbetslöshetssiffrorna ligger kvar på en hög nivå. Att Sverige hittills har klarat finans- och skuldkrisen långt bättre än de allra flesta jämförbara länder är ett ovedersägligt faktum som regeringen inte utan rätt tar åt sig äran av.

Vill alliansen behålla makten även efter 2014 års val gäller det dock att de fyra borgerliga partierna lyckas övertyga väljarna om att de också står för den bästa vägen framåt och att de har förmåga att fortsätta att vandra i armkrok på den.

Omvänt måste oppositionen konkretisera andra lösningar på dagens och framtidens problem och dessutom göra sannolikt att den utgör ett regeringsdugligt alternativ. På båda dessa fronter har det hittills varit tämligen tyst sedan Löfven tillträdde, även om han gjort klart att han inte tänker sy ihop någon alternativ koalition i förväg utan invänta valresultatet. Med tanke på den röd-gröna röran 2010 är det knappast överraskande att han återvänder till klassisk socialdemokratisk valtaktik.

Så kommer debatten att bölja fram och tillbaka under de 29månader som återstår till valdagen.

Det är ingen djärv gissning att anta att tonläge och innehåll i stor utsträckning kommer att avgöras av den ekonomiska utvecklingen i omvärlden och de effekter den får på Sverige. Inte heller att opinionssiffrorna kommer att svänga många gånger om innan väljarna på allvar måste ta ställning till vilket parti de ska rösta på.

Elisabeth Sandlund

Powered by Labrador CMS