Är splittring något att applådera?

Förmår kyrkan föra sansade samtal i svåra frågor? För ett år sedan skrev Dagens gästkrönikör Öyvind Tholvsen en krönika med rubriken: “Vi som hävdar klassisk äktenskapssyn måste se över tonläget”. Samma uppmaning kan för övrigt många som har motsatt syn behöva lystra till.

Efter flera år av stridigheter kring äktenskapsfrågan gick de två falangerna i Metodistkyrkan i USA skilda vägar. Konsekvensen av att de var ense om att de är oense blev inte sammanhållning utan splittring. Brevskörden vittnar om att det finns de som menar att det vore rätt väg att gå även för svenska samfund.

Är enda utvägen att en kyrka måste splittras är det bästa naturligtvis att man kan välsigna varandra medan man går åt skilda håll. Men vad händer med Jesu bön om enhet i Joh 17? Borde inte en splittring vara något att sörja, snarare än applådera?

Frida Park

Frida Park är opinionsredaktör på Dagen.