Ledare
Både USA och världen behöver en ny president
Amerikanarna och omvärlden behöver en annan president än Donald J Trump
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Efter en amerikansk valrörelse som kommer att gå till historien inte bara därför att den präglats av coronapandemin utan också för dess hätskhet och polarisering närmar sig sanningens minut. Eller ska vi snarare tala om sanningens vecka eller kanske sanningens månad?
Till ovissheten om vem som når 270 elektorsröster och därmed utses till president i USA kommer en rad andra frågetecken: När finns ett valresultat där den enorma mängden förhandsröster är medräknade? Inte lär det vara klart under valnatten. Och kommer förloraren att acceptera utgången eller kräva omräkning av rösterna och på sikt ett avgörande i domstolarna? Om Donald Trump förlorar med annat än överväldigande marginal är sannolikheten stor för en sådan process, även om spekulationerna att den sittande presidenten skulle komma att vägra att överlämna makten och få tvingas ur Vita huset än så länge får skrivas på mardrömskontot.
Till bilden hör att utgången av valen till kongressen, 34 senatorer och 435 ledamöter i representanthuset, trots att de åtminstone i Sverige hamnar i medieskugga är av avgörande betydelse för det handlingsutrymme som presidenten, vare sig han heter Biden eller Trump, får.
Sverige brukar ibland kallas den 51:a delstaten. Vårt intresse för vad som sker på andra sidan Atlanten är grundmurat. En orsak är alla band som uppstått tack vare den stora utvandringen från det fattiga Sverige till möjligheternas land på 1800-talet. USA-valet har tävlat med pandemin och en och annan hotande inhemsk regeringskris om medieutrymmet. Natten till onsdag kommer att bli uppesittarnatt i många svenska hem.
Spänningen är stor. Kampen om presidentmakten förs inte bara mellan två partier med olika hållning i sakfrågor utan just i detta val i extremt i stor utsträckning mellan två personer som representerar var sin ytterlighet på den politiska skalan. Demokraten Joe Biden är en politiker med lång erfarenhet från Washington och är därmed en del av det politiska etablissemanget med en ryggsäck som innehåller också mindre kloka beslut. Hans personlighet brukar sammanfattas med ordet “decent”, som inte bara står för “anständig” i snäv mening utan också för att han är en hygglig, men inte särskilt färgstark, prick. Det är signifikativt att opinionsundersökningarna visar att påfallande många av demokratiska väljare inte röstar för Biden utan mot Trump. Biden är inte illa omtyckt på det vis som Hillary Clinton var 2016 – men heller inte älskad.
Mot Joe Biden står republikanen Donald Trump, skrupelfri men inte särskilt lyckad affärsman och dokusåpastjärna, som upprepar sitt löfte från 2016 att rensa upp i det politiska träsket samtidigt som han öser glåpord och öknamn över sin motståndare och andra demokrater.
Trump har till och från varit illa ute under sina fyra år i Vita huset. Men skandalerna välte honom inte, inte heller riksrättsprocessen eftersom han hölls under armarna av sitt hunsade parti. Det som kan komma att få honom på fall är coronapandemin – eller snarare hans hantering av den.
En struts som sticker huvudet i sanden framstår som realist jämfört med USA:s president som frenetiskt håller fast vid att vändpunkten är nådd och att ljuset i tunneln lyser klart. Att hans egna medicinska experter säger något helt annat avfärdar han med en fnysning. Frågan är om inte Trumps uttalande i fredags att de höga dödstalen beror på att smarta läkare tjänar mer pengar om människor dör och därför ger felaktiga diagnoser är droppen som får bägaren att rinna över. Det amerikanska läkarförbundet, där åtskilliga medlemmar lär vara republikaner, reagerade kraftfullt mot beskyllningarna. Och med dödstal som har passerat 230 000 är det ett faktum att många, kanske rent av de flesta, amerikaner känner någon som har varit livshotande sjuk och i värsta fall avlidit. Hur utmanande måste det inte vara att i det läget höra landets högste ledare vifta bort statistiken som en irriterande fluga och dra ner skratt från sina trogna supportrar?
Sett utifrån är det inte svårt att definiera vad USA och vad världen behöver. Det amerikanska samhället behöver en president som har viljan och förmågan att ta coronapandemin på allvar, hela såren och motverka polariseringen och återupprätta de demokratiska grundvärdena. När Biden säger att han går till val som demokrat men avser att bli en president för alla amerikaner är det ett löfte med helt annan lödighet än Trumps utfästelser att “rensa upp i träsket”, “bygga en mur mot Mexiko” och i alla lägen sätta det amerikanska egenintresset först.
Vad världen behöver är en amerikansk president som är beredd att ta det ansvar som åvilar den största och äldsta demokratin. Alla politiker drivs av nationellt egenintresse men inte alla låter det ta formen av en ohöljd nationalism som utesluter internationellt samarbete för allas bästa.
Världen har inte rösträtt i det amerikanska valet. Låt oss hoppas att majoriteten av det amerikanska folket inser hur illa det vore med ytterligare fyra år för Donald J Trump i Vita huset. För dem och för oss.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
