Ledare
Bara etik hjälper mot korruption
Svenska skandaler är tydliga varningssignaler.
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Tusentals människor demonstrerade på onsdagen på gatorna i Rumänien sedan regeringen fattat beslut om att lindra straffen för korruption så att företrädare för de makthavande Socialdemokraterna som annars riskerat fängelsestraff gynnas. Landets president, Klaus Iohannis, är en av dem som protesterar och talar om “en sorglig dag för rättssäkerheten”.
Det är knappast sannolikt att vi får se svenska demonstrationer mot korruption. Vår självbild är att vi lever i ett rättssamhälle där sådant inte förekommer.
Men det är allvarligt om de skandaler som med allt tätare mellanrum avslöjas, nu senast i Statens fastighetsverk och tidigare bland annat hos Riksrevisionen, den myndighet som ska övervaka att andra myndigheter sköter sig, avfärdas som undantag som bekräftar regeln. I stället finns det anledning för både politiker och allmänhet att ta dem som varningssignaler att det under den välpolerade ytan sker sådant som inte klarar att dras fram i ljuset.
Organisationen Transparency International presenterade nyligen, ungefär samtidigt som avslöjandet om oegentligheterna i Fastighetsverket gjordes, 2016 års korruptionsindexlista. Rumänien hamnar långt ner, på 57:e plats, medan Sverige som vanligt hamnar i toppskiktet, denna gång på en hedrande fjärde plats efter i tur och ordning Danmark, Nya Zeeland och Finland.
Inte heller detta kan dock tas som intäkt för att allt är gott och väl. Indexet är konstruerat på ett sätt som gör att det inte mäter vad som sker på den lokala nivån, i kommuner och landsting. Och där ligger 70 procent av den offentliga verksamheten i Sverige, mycket mer än i de flesta andra länder.
Det finns medicin mot korruption. Det handlar till att börja med om tydliga och klara lagar och om kunskap om vilka regler som gäller.
Men en sådan kunskap förblir teoretisk – och kan i värsta fall till och med locka någon att röra sig i gränslandet mellan vad som är tillåtet och vad som är förbjudet – om den inte kopplas till en etisk kompass utan missvisning. Den som går in i offentlig tjänst eller väljer en politisk karriär måste, vare sig det handlar om att bli chef för ett stort statligt verk eller sitta som nämndledamot i kommunen, vara medveten om att rollen inte bara medför fördelar utan också restriktioner.
En sådan medvetenhet går inte att lagstifta fram. Känslan av vad som är rätt och fel kommer inifrån.
Grunden måste läggas tidigt, i familjen, i skolan och, självfallet, i församlingens ungdomsgrupp och under konfirmationsläsningen. Det handlar om att i tid bygga motståndskraft mot de frestelser som väntar i framtiden.
”Makt korrumperar”, heter det. Påståendet kan tolkas som att korruption är oundvikligt, en sorts naturlag.
Det faktum att maktmissbruk äger rum nu som i alla tider, i vårt land som i helt andra kulturer, får inte innebära att ansträngningarna att motverka förekomsten tröttas. Tvärtom, de behöver stärkas ytterligare.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
