Ledare
Barmhärtighet är utrotningshotat
Norska lagförslaget om att förbjuda hjälp till tiggare är skamligt, skriver Carl-Henric Jaktlund.

Det är naturligt med vilja att bekämpa tiggeri. Ingen klok människa önskar att någon ska behöva sitta, frusen och förnedrad, i ett gathörn och förlita sig på smulorna från de rikares bord. Men det är betydligt rimligare att fundera på samhällsstrukturer och orättvisorna bakom världens snedfördelning än att försöka utrota problemet genom förbud av tiggeri.
Och att fundera på att straffa dem som hjälper de utsatta är så dumt att hela västvärldens klockor riskerar stanna.
Men just det överväger den norska regeringen. Ett lagförslag finns framtaget om att förbjuda ”organiserat tiggeri” samt ”medhjälp till tiggeri” så att det även blir straffbart att exempelvis ge pengar och mat eller erbjuda logi. Syftet, säger man, är att komma åt den eventuellt kriminella del som finns.
Men någon organisering i en sorts maffialiknande form är inte tydligt belagd och om sådan skulle förekomma finns förstås redan lagar som förbjuder det. Det enda nya lagen skulle medföra är en ökad utsatthet för de redan utsatta och en förhöjd återhållsamhet från människor som hade kunnat tänka sig att ge men avstår av oro.
Barmhärtigheten bör därmed sättas upp på listan över utrotningshotade ting i Norge.
Ett samhälle som inte värnar utan tvärtom utmanar förbarmande och medlidande blir en gemenskap för de starka, rika och framgångsrika. Strävan efter att stävja kriminalitet är bra men blir helt missriktad när det blir de välbärgade som skyddas och försvaras medan de som haft mindre tur i resurslotteriet placeras i skottgluggen.
Kanske borde vårt västra grannland reflektera något över sin egen historia, exempelvis vad andra världskriget innebar. Då flydde omkring 60 000 norrmän till Sverige från sitt ockuperade hemland.
Lyckligtvis stoppades man inte av något förbud mot att söka, eller till och med tigga om hjälp.
Tvärtom var svenskarna fria att bistå vilket innebar att omkring 70 miljoner kronor (motsvarande 1,35 miljarder i dagens penningvärde) i kontanter och 65 500 ton livsmedel samlades in genom svenska hjälporganisationen ”Norgehjälpen” (uppger Svensk-norska föreningen på sin hemsida).
En stor generös insats som borde innebära en enorm tacksamhetsskuld? Inte alls, det var en självklarhet eftersom det är så anständighet ser ut när människor står på randen till sin avgrund.
Sveriges godhet ska därmed inte överdrivas, även här finns tendenser till att barmhärtigheten sannerligen sitter trångt till. Och Norges ickegenerositet ska heller inte överdrivas, opinionen mot lagförslaget har varit så högljudd att förslaget förhoppningsvis inte klubbas igenom. I så fall kan västvärldens klockor hoppa igång igen och ticka vidare mot en barmhärtig framtid.