Ledare
Borgfred i debatten visar lägets allvar
Andersson (S) och Kristersson (M) agerade som statsmän

SVT:s partiledardebatt på söndagskvällen bjöd på sedvanlig munhuggning i heta ämnen som integration, pensioner och energiförsörjning. Fyra månader före valet gäller det, föga överraskande, att positionera sig och markera var man står. Så brukar det vara och så var det även denna gång.
Men det fanns också ett annat inslag, betydligt ovanligare. Duellen mellan statsminister Magdalena Andersson (S) och moderatledare Ulf Kristersson blev ingen duell alls utan en uppvisning i ömsesidig respekt. Bägge parter uttryckte förhoppningar om att när och om Sverige ansöker om medlemskap i Nato ska det kunna ske i största möjliga politiska enhet. De överbjöd varandra med uppskattande ord och tog alla chanser att hålla med motparten.
Trist debatt? Ja, det kan man tycka. Men än mer visar förhållningssättet på att det inte bara är ord utan bister verklighet att Sveriges säkerhetsläge just nu är sämre än det varit sedan andra världskrigets dagar.
När Sovjetunionen anföll Finland i december 1939 grävdes de politiska stridsyxorna ner. Med Per Albin Hansson i spetsen bildade Socialdemokraterna, Högerpartiet, Folkpartiet och Bondeförbundet en regering som styrde landet ända fram till att kriget i Europa var slut 1945. Borgfred slöts. Frågor där partierna tyckte olika fick i görligaste mån ligga på is.
Där är vi inte nu. Men tydligare än ord visade Anderssons och Kristerssons statsmannalika agerande hur allvarligt läget är.