Bottenkänning inför USA-valet

Inför världens häpna ögon rullar presidentvalskampanjen vidare i USA. Hur djupt kan man sjunka utan att gå till botten? Svaret är att det inte tycks finnas någon gräns.

Det är fyra veckor kvar till valdagen. Räkna med fler avslöjanden om fler skandaler, fler slag under bältet, fler otidigheter som sammantaget gör att sakfrågor som är av största vikt för USA:s och världens framtid hamnar i skuggan.

Donald Trump viftar bort grovt sexistiska uttalanden och skryt om sexuella övergrepp genom att definiera dem som ”snack i omklädningsrummet”. Han hotar att dra sin motståndare inför rätta om han vinner för att få henne i fängelse, bekräftar att han utnyttjar kryphål i lagstiftningen för att slippa betala skatt och avslöjar att han och hans vicepresidentkandidat inte är samspelta. Ändå tycks en samstämmig bedömning vara att han klarade sammandrabbningen bättre än väntat, i alla fall tillräckligt bra för att ha fått tyst på kraven inifrån det egna partiet att han ska hoppa av och ge plats för någon annan.

Tydligare än så kan det knappast sägas att förväntningarna är på bottennivå. Framtida historiker har ett intressant arbete framför sig när de ska förklara hur det stolta republikanska partiets majoritet kunnat stanna för en presidentkandidat som är så uppenbart olämplig för det ämbete som han söker folkets förtroende för.

Det är svårt att tänka sig en annan utgång än att Hillary Clinton blir vald. På detta pekar de senaste opinionsundersökningarna entydigt.

En av hennes viktigaste och svåraste uppgifter som president blir att överbrygga de klyftor i det amerikanska samhället som var ett faktum redan före valkampanjen men som fördjupats ytterligare. Att hon under debatten bad om ursäkt för att hon vid något tillfälle uttalat sig slängigt och nedsättande om Trumps anhängare kan ses som en start på den processen.

Utgången av USA-valet berör inte bara det amerikanska folket. Trump är en fullblodsprotektionist och även Clinton lutar åt det hållet. Att handelshinder är av ondo för svensk ekonomi råder ingen tvekan om. Och skulle, mot alla odds, Trump ändå bli vald lär det, som Jonas Sjöstedt (V) påpekade i söndagskvällens partiledardebatt, påverka diskussionen om Sveriges förhållande till Nato.

Annars är det ingen brist på egna problem. Och som debatten visade inte heller på tonfall som, även om de ligger långt ifrån de amerikanska, visar en tendens att bli hätskare och grinigare och mer osakligt.

Svenska folket blev som helhet inte mycket klokare på vart politikerna vill att Sverige ska vara på väg, vare sig nu eller efter riksdagsvalet om två år.

Det mest uppmuntrande var samtliga allianspartiers tydliga avståndstagande från att sätta sig i knät på Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson är ingen inhemsk Donald Trump men hans fortsatt starka stöd i väljarkåren trots skandal efter skandal är ett utslag av samma fenomen som gör att mattan ännu inte ryckts undan under Trumps fötter - förmågan hos alltför många väljare att bortförklara och ursäkta även det oursäktliga.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.