Daniel Grahn: 16 år med den kristna rösten

I dagarna är det 16 år sedan jag blev "kallad" till tjänst på den kristna dagstidningen Dagen. Första gången som styrelsen hörde av sig trodde jag att någon drev med mig. Jag var 30 år, hade precis fått mitt drömjobb på Sveriges television, och packade för att flytta till Göteborg.

Dagen kämpade i motvind, med såväl ekonomiska utmaningar, som publicistiska. Ägarna var oense om visionen och inriktningen. En del ville ha en ny klok Olof Djurfelt som tidningschef, andra ropade efter en djärv Strömstedt-typ. Ingen hade koll på mig.

Jag sa nej, och levde en hel sommar som profeten Jona i fiskens buk. Drömjobbet och flytten blev närmast en flykt, i hjärta och tanke fanns bara Dagen. När styrelsen ringde igen var jag mogen.

Just i dagarna håller min efterträdare på att rekryteras, och jag får anledning att minnas den där tiden. Den blev lika tuff som jag föreställt mig. ”Dagen har inte en chans”, kraxade olyckskorparna. Ekonomin svajade, upplagan likaså, många misströstade. Men det fanns också de som vägrade ge upp, som alltid såg ljuset. Fantastiska kolleger, modiga ägare och engagerade läsare. Så många, så viktiga, att jag inte vågar namnge någon.

Dagen blev känd som en tuff uppstickare, upplagan ökade med tjugo procent. Vi intervjuades i branschens tidningar, och fick tala på fina ledarskapsseminarier. Gissa om det var svårt att förklara ett Guds mirakel inför sekulariserade affärsmän?

Sen dess har det gått upp och ner. Jag slutade, Elisabeth Sandlund tog över på ett förtjänstfullt sätt, ägarbasen förändrades, och efter en omorganisation var jag tillbaka. När min efterträdare är på plats ska jag lämna över igen. Just nu går det ganska bra, men marginalerna är små, nya krafter behövs. Tidningsindustrin utmanas i grunden.

Vad jag inte kan förlika mig med, är att det ska var så svårt att jobba i Guds rike. Att så många kristna inte tar tillvara på Dagen, eller andra kristna medieprodukter. Jag vill absolut inte klaga på er som prenumererar, men jag skulle sannerligen vilja utmana de andra. Kristna bokförlag, bokhandlare, internetsajter, tv-bolag och tidningar slåss för sin överlevnad. Flera riskerar att läggas ner, och då är det för sent! Det är då den kristna rösten kommer att saknas!

Vi måste naturligtvis vara självkritiska, vi är inte tillräckligt relevanta, inte bra nog. Men det kan inte vara hela sanningen. Även fromt troende tycks kunna svälja de mest tveksamma publikationer, men fnysa åt en kristen tidning. Märkligt!

Publicisten Mats Svegfors sa en gång att ”Sverige skulle vara ett sämre land att leva i, utan Dagen”. Fler måste få kärlek till visionen om, ”ett samhälle som genomsyras av kristen tro och kristna värderingar”. Tänk om vi kunde bli så relevanta att vi fångade upp vågen av religion och livsåskådning som sköljer över världen, och Sverige! Samtidigt visa på det kristna hoppet, och den ovillkorliga kärleken hos Jesus. Kan det finnas något viktigare?