Daniel Grahn: Barn ska få vara lyckliga

"Ett av de billigaste och mest driftsäkra vapen­systemen är barn." Detta sjuka påstående letade sig fram genom etern, och jag var tvungen att köra åt sidan och stanna bilen. Radioreportern rapporterade sakligt och korrekt, som om han talade om Jas Gripen eller granatgeväret Carl Gustaf. Barn, vapen­system?

Barn lockas, hotas, kidnappas för att lära sig hata och döda. När de i själva verket skulle spela fotboll eller sjunga lägersånger kring en sprakande eld. I Sierra Leone och Sudan finns de i tusentals, halvt drogade, skräckslagna, effektiva mördarmaskiner.

Någon dag senare hörde jag en apatisk nerbruten bosnisk pappa – i ett annat radioinslag – berätta hur han och sonen hade samlat skrot i skogen. Fattiga som de var kunde de på så sätt tjäna några extra kronor. Plötsligt, ett svagt klick, och världen sprängdes sönder. En av krigets alla landminor hade blivit kvar under mossan. Den bosniske mannen berättade lika känslotomt som om han läst en busstidtabell. Och ändå strömmade mina tårar. Hans lille pojkes sista ord var: ”Pappa, gjorde du dig illa?”

Barn ska inte dö, de ska inte lida, de ska inte säljas som slavar, inte rekryteras till soldater. Barn ska inte kränkas, mobbas eller förlöjligas. Barn ska älskas, av sina föräldrar och andra vuxna. De ska få leka och skratta, gå i skolan och lära sig ta ansvar. Barn ska få vara lyckliga.

I Sverige rekryteras inga barnsoldater på skolor och fritidsgårdar. Men vi saknar sannerligen inte utmaningar. Ångest och depressioner ökar i yngre åldrar, som aldrig förr. Stressen och pressen är stenhård, med allt fler självmord och självskadebeteenden. Socialstyrelsen talar nu om ett växande folkhälsoproblem.

Allt för många barn och ungdomar våndas över sommarlovet. De sjunger inte ”den blomstertid nu kommer” med ett förväntansfullt pirr i magen. De ser ingen ljusnande framtid att knyta förbund med. De ser mörker och ensamhet, i många fall saknas pengar till fotbollslägret, eller till det självklaraste besök på Liseberg. I värsta fall finns våld i hemmet, alkohol och missär.

Det var ingen slump att Jesus, en dammig förmiddag, stannade upp för att välsigna barnen. Jesus var strategisk med sina under och tecken. Han lyfte de fattiga och sjuka, gav röst åt kvinnor och publikaner. Han utmanade de rika att lätta på pengapungen, farisé­er att sluta hyckla, och syndare att omvända sig. Varje ord hade en mening, och ett budskap. Varj­e handling hade ett syfte.

Så tar han barnen i famn, välsignar dem, kramar dem. Visar kärlek och omsorg. Se här, sa han, barnen har fribiljett till mig, till mitt rike. Och ve den usling som gör dem illa.