Krönikor
Daniel Grahn: Bryt med trevligheten
När tron i centrum förenar vill ingen förlora tid på gränsövervakning.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Ett av de värsta uttryck som finns, enligt min mening, är ordet avfälling. Avfälling är en person som varit del i en kristen gemenskap, oftast en frikyrkoförsamling, men av olika skäl hamnat utanför. Det kan handla om en förlorad tro, dålig moral eller annat misslyckande i livet. Avfälling är en stämpel som flocken sätter på den som skiljer ut sig.
Artisten Peter Hallström använder Avfälling om sig själv, och den period i livet när han flydde kyrkan. I söndags berättade han sin story, då tidningen Dagen och Gullbrannagården, söder om Halmstad, inbjöd till sina årliga samtalskvällar. Peter duckade inte för de svåra frågorna, han beskrev skräck och utanförskap, han berättade om längtan och återerövrad tro. Vi var minst 500 personer i lokalen, om någon släppt en nål hade det ekat mellan bänkarna. Efteråt fick Peter krama om tanter och farbröder med tårar i ögonen, som tackade och kände sig bekräftade.
Kvällen efter berättade Soheila Fors om sitt dramatiska liv, från prinsessa till rebell, från muslim till kristen. Hon talade om brutalt hedersvåld, om utsatta kvinnor och barn, om kulturkrockar som är allt annat än mysiga erfarenhetsutbyten. 100 000 unga kvinnor har hedersrestriktioner i Sverige, deras liv är kontrollerade och styrda. Hela publiken skakades av insikten om terror som pågår i vårt land.
I tisdags medverkande professor Per Eriksson, rektor för Lunds Universitet. Han avdramatiserade spänningarna mellan tro och vetande. Trots sina akademiska positioner finns en ödmjuk inställning, och förtröstan på en stor Gud. En Gud som skapat, älskat, och offrat sig själv för att ge människan hopp och evigt liv. Så avslutar rektorn med att dra blankt mot vår egen präktighet, och en förlorad insikt om att vi alla är benådade syndare.
Tre samtal, tre livsöden med det gemensamt att Gud är på riktigt, att tron är viktig, och att aldrig väja för livets svåra frågor.
Svensk frikyrklighet är en relativt ung företeelse i förhållande till kristenhetens historia. Resan från 1800-talets mitt har gått över en ocean av förändringar. Frikyrkan föddes som en rebellisk frihetsrörelse, där drängar och pigor kom samman i längtan efter Guds helighet. De upptäckte nåden, frälsningen och förändrade sina liv.
Rörelsen var expansiv, dynamisk och nätverkande, få hade tid med strukturer och stadgar. När tron i centrum förenar vill ingen förlora tid på gräns-övervakning. När fokus förloras blir kläder, gardinfärger och musikstilar viktiga. Plötsligt dras en gräns, en del hamnar innanför, andra blir avfällingar.
Veckans erfarenhet från Gullbrannagården: Sök de viktiga frågorna, och tala om dem. Rör om i grytan, och utmana! Bryt med trevlighetskulturen, den leder bara till ointresse, urvattning och präktighet.
