Daniel Grahn: Deras hem är öppet för alla

Jonas och jag hade precis valts in i samma styrelse, och på väg till ett möte skulle vi samåka. Vi är relativt nya bekantskaper för varandra, och jag fick leta mig fram till ett charmigt tornhus på Bymarken i Jönköping. Innan vår resa ville Jonas att vi skulle skjutsa familjens nattgäster till stationen. Det var där de arbetade. Jag presenterades för Adrian och Daniela, ett ungt trevlig par som visade sig vara pingstvänner från Rumänien. Dessutom romska tiggare, som vi numera etiketterar dem.

I veckan läste jag om Jonas och hustrun Emma Sandwall – som blivit utsedda till månadens Jönköpingsbor. Just för att de öppnat sitt hem för tiggarna, och lät Adrian och Daniela bo hemma. Lokaltidningens motivering handlar om mod och öppet sinne, och att de fått Jönköping att förknippas med positiva värden.

Hjältedåd är inte alltid uppenbara i ögonblicket de sker. Vem kunde ana att sömmerskan Rosa Parks skulle bli legend? Hon vägrade ju bara lämna sin plats i bussen. Eller nordirländarna Trimble/Adams som började samtala med varandra, bröt hatets spiral och fick Nobels fredspris.

Det är oklart om paret Sandwall ens såg tiggarna, de ihopkrupna främlingarna med en pappersmugg vid fötterna. För dem handlade det om Adrian och Daniella, två unga föräldrar, som de själva. De skaffade tolk för att lära och förstå, ringde och fixade med kyrkor och myndigheter. De skrattade och grät, och struntade i alla varningar om att bli utnyttjade. De är godtrogna, i ordets rätta bemärkelse. Kanske lite naiva, men stormrika på kärlek.

Riktiga hjältar tycker sig inte göra något speciellt. Deras bedrifter är inte i första hand gärningar, utan personliga värderingar. Wilberforce valde inte kampen mot slaveri, för honom var den förutbestämd. Mahatma Gandhi såg aldrig icke-våldsprincipen som en strategi, det var en livskallelse. Paret Sandwall sökte varken diplom eller blommor. Deras hem är öppet för alla. Alltid. Jonas säger till Jönköpingsposten: världen är designad för att vi ska hjälpa, en värdering som får konsekvenser.

I samma tidning förklarar Emma att det inte är en stor grej att öppna sitt hem för tiggare, det är en del av den kristna kultur vi kommer ifrån.

Det är både rätt och fel. Rätt, därför att den kristna tron tvingar oss till generositet och empati. Liknelsen om den barmhärige samariten går inte att missförstå. Jesus eget liv är tydligt nog. Fel, för att de flesta av oss är lika egoistiska som samhället i övrigt. Vi vet vilka åtaganden som följer med kristen tro, men de har inte etsat sig som en värdering.

Som väl är finns en speciell väg för detta. Det kal-las helgelse och går ut på att varje dag komma lite närmare Jesus, och hans ideal. I detta arbete – för det vill jag påstå att det är – är Sandwalls en härlig inspiration.

Daniel Grahn