Krönikor

Daniel Grahn: Ensam är svag – inte stark

Ensamhetsideal krockar med Jesu modell om gemenskap och villkorslös kärlek.

Publisert Sist oppdatert
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.

När Johan Olsson i söndags vann VM-guld på femmilen förlöste han ett blågult skidtrauma! Efter en hel näve silver fick vi äntligen en seger (över Norge).

När Olsson så återvände till svensk mark var han nationalhjälten som surfade på en våg av ära. I normala fall hade Olsson kanske kastat ett öga in i Arlandas pressbyrå. Där hade han möjligen sett ett utgående nummer av det internationella magasinet The Economist, med en skäggig hornprydd viking som omslag.

I detta fall symboliserar vikingen de nordiska ländernas framgång. En ”Olsson” inom näringsliv, offentlig verksamhet, politik och ekonomisk utveckling. Rubriken mellan vikingahjälmens horn talar sitt tydliga språk ”The next supermodel”.

Magasinet hyllar Borg/Reinfelt. Skatterna har sänkts, liksom de statliga utgifterna, och pensionerna bedöms någorlunda säkra i jämförelse med omvärlden. Moderna bolag som H&M och Ikea glänser tillsammans med klassiska exportföretag som Sandvik och Atlas Copco. Innovation och rörlighet lyfts fram, precis som det politiska systemets transparens, kompromissvilja och den nordiska konsensusmodellen.

En helt annan sida av den pågående samhällsanalysen hittar vi i boken ”Är Svensken människa” (Norstedts förlag). Författarna Henrik Berggren och Lars Trädgårdh tar spjärn mot Sveriges förra storhetstid. Då världen kom hit för att beundra vårt stolta folkhemsbygge, med den svenska modellen som gjorde att Astrid Lindgren betalade mer än 100 procent i skatt. Författarna undrar varför svenskarna är så naivt positivt inställda till staten? Och varför det är viktigare för en svensk att vara fri och oberoende än att underordna sig familjen? Helt unikt, menar de, i jämförelse med länder som Tyskland och USA. Där är kärnfamiljen är den grundläggande sociala enheten.

Det är fascinerande att leva i ett land som pekas ut som världens mönstersamhälle. Med så uppenbara brister, inte minst när det kommer till individualismen baksidor. Vikingen – om han så heter Hagbard Handfaste eller Röde Orm – är ingen direkt sympatisk exportvara.

Isolerad, krigisk och ensam. Enligt World Value Survey är Sverige världens mest individualistiska land, världens mest ensamma folk. Livrädda för att bli beroende av varandra. Till och med kärleken har svårt att locka fram långsiktiga relationer. Många fasar över risken att bli övergivna, de lever hellre ensamma och starka. Här finns också en förklaring till sekulariseringen i det protestantiska Nordeuropa. Som även är tydlig i kyrkor och församlingar. Ensamhetsideal krockar med Jesu modell om gemenskap och villkorslös kärlek.

The Economist har uppenbarligen missat det faktum att vikingarna aldrig hade horn på huvudet. Hagbard-hjälmen är en myt. Liksom ordspråket: Ensam är stark!

Utanförskap och ensamhet försvagar ett samhälle, liksom en församling. Vi är gjorda för varandra, för beroende, kärlek och gemenskap.