Daniel Grahn: Fest, fasta och kärlek

Fettisdagsfesten med gräddiga semlor ligger bakom. I morgon skickar vi rosor och kärlekshälsningar under Alla hjärtans dag. Men där emellan firar vi askonsdagen och inleder en fyrtio dagar lång fasta.

Det kan tyckas som en märklig slump med festen, fastan och kärleken under tre intensiva vinterdagar denna vecka. Men kan också ses som en större tanke. Det sägs att intresset ökar för fastans djupare innebörd. Inte minns ungdomar börjar utnyttja förmånen att välja bort.

En del avstår mat, som är fastans ursprungliga tanke. Andra väljer bort godis, tv, facebook. Det handlar om att begränsa, fokusera och frigöra tid för något annat. Någon annan. Gud!

Fastan ger tid att uppmärksamma något större än oss själva. Forma ord av tacksamhet och tillbedjan, nöd och vånda. Bönen ekar i de stora katedralerna, lika gärna som i tunnelbanan, lunchrummet eller på skolgården.

Under president Obamas bönefrukost i USA förra veckan påmindes vi åter om bönens möjligheter. 1500 ledare från 160 länder i samma rum. Politiska meningsmotståndare, ibland militära fiender, möts i bön. Ordens kraft och förväntan riktas till Gud. På samma gång sker en trådlös förbrödring och försoning i de knäppta händernas gemenskap.

Vardagens heta konflikter hamnar plötsligt i skymundan. Politiska antagonister söker gemensam ledning, och hatiska krigsherrar ödmjukar sig inför sin Överbefälhavare.

Jag tror att Gud hör bön, och att han svarar. Inte alltid som vi vill, inte alltid som jag förstår, sällan som det passar min kalender.

Bönens hemligheter är så mycket djupare, och de förändrar också mig.

Sår blir läkta, tankar förändrade, relationer helade.

Fastan och bönen tar oss mot kärleken, och för denna krönikas dramaturgi tar jag hjälp av Alla hjärtans dag. En kommersiell högtid som passar handlarna väl. Julreorna är över, vårförsäljning dröjer. Vi köper blommor, ger bort vackra kort, kanske ett vackert smycke.

Alla hjärtans dag har sin internationella förebild i Sankt Valentins dag, som firas den 14 februari över hela världen. Valentin var en tidig kristen martyr som utförde kärleksfulla gärningar i romarriket. Han fängslades och dömdes till döden. Enligt legenden ska han genom Guds ingripande ha botat fängelsechefens dotter, strax före sin död skrev han ett farväl till henne: från din Valentin.

Flera kyrkosamfund firar Valentin som en kristen helgdag, men redan på 1400-talet förvärldsligades dess innebörd. På europeiska slottsgårdar och vid kungliga hov började ungdomar uttrycka sin kärlek till varandra med små gåvor, blommor och gulliga kärlekshälsningar.

Ungefär som i dag.

Alla hjärtans dag må vara kommersiell. Kärleken är gudomlig. Fastan och bönen har förvisso ett egenvärde som tjänst inför Gud, men utmanar oss samtidigt inför varandra. Till bättre relationer, godare samhälle och större hjärtan.

Fotnot: På fredag skriver vi mer om Presidentens bönefrukost i USA.