Daniel Grahn: Gud – större än på länge

Almedalsveckan är ett fullständigt unikt fenomen. Några hundra kvadratmeter stor tummelplats för politiker och opinionsbildare, för lobbyister och journalister. Här går KG Bergström i kortbyxor, och vem som helst kan stoppa Mona Sahlin för att diskutera politik eller choklad. Tillgängligheten och närheten är smått otrolig.

Jag minns när Frälsningsofficeren, Kjell Karlsten, ringde första gången från Visby och ville träffas. Då fanns ingen kristen närvaron, och han undrade om inte Dagen kunde engagera sig. Siewert Öholm och jag packade väskorna och drog igång en verksamhet som vi aldrig kunde ana utvecklingen av.

Då, valåret 2006, fanns det 500 punkter i programtidningen. I år är det över 3 400. Då, var det endast vi som talade om Gud, i år finns det ett tiotal kristna duktiga arrangörer på plats, massor av programpunkter och en bra bit över 100 funktionärer som utgår från en kristen grundhållning.

I år är våra seminarier totalt fullsatta, stolarna är slut och lokalen sprängfylld. Vårt arbete, med namnet (G) som i Gud, är numera en etablerad arena för kvalitet och seriös livsåskådningsdebatt. Vi lyfter fram människovärde, religionsfrihet, åsiktsförtryck, medicinsk etik, moralfrågor och sociala utmaningar. I centrum finns Jesu värderingar. Våra deltagare är professorer och pastorer, riksdagsmän och kommunalråd, ateister och troende. (G) som i Gud är en modern Aeropag. Ni vet, platsen i Aten där Paulus en gång mötte sina antagonister.

Redan 2008 fick (G) som i Gud en utmärkelse som Årets varumärke i Almedalen. Så här löd juryns motivering:

”Ett gammalt varumärke har förnyats och förts mot nya höjder. Genom en folklig förankring och modet att sticka ut har varumärket stärks. En hög igenkänningsfaktor väcker ständig nyfikenhet och fångar nya målgrupper. En 2000-årig strategi har givit utdelning. Hav har delats, murar har blåsts ner – ökenvandringen är över.”

Året därpå utsågs (G) som i Gud till "Hetast i Almedalen". Och förra året var det så hett att vi behövde Säpobevakning när kyrkominister Stefan Attefall besökte oss och talade om islam.

Det må vara ytliga bekräftelser, men för oss som jobbar här finns ingen som helst tvekan om att Gud är större än på länge. I en pluralism av åsikter, och en mångfald av kulturella uttryck framstår den kristna tron som en fyrbåk av stabilitet och trovärdighet.

Det är uppfriskande att delta i en schysst debatt, där man skiljer på sak och person. Och jag skulle verkligen önska att kyrkoledare och lekmän fick möta det vi möter, fick slipa sina argument och pröva sina motiv. Utan tvekan, är Gud tillbaka, lika självklar i maktens korridorer som på gatorna och torgen. Detta ger hopp för framtiden, och stor glädje.