Daniel Grahn: Hans profetord värda att citera

Ju äldre man blir, desto fler vänner och bekanta dör för tidigt. I helgen gick Anders Carlberg ur tiden, och saknaden är stor.

Som journalist har jag gjort otaliga intervjuer. Även en och annan INTERVJU! Overkliga samtal som bär både intensitet och densitet, som lyfter och berör, roar och oroar. Dessa samtal sker ofta inför publik, och de som var med i Löttorps tältkyrka sommaren 2006 vet vad jag menar. Ni glömmer aldrig Anders Carlberg.

Under ett par inledande minuter styrde jag faktiskt samtalet. Uppväxten i förorten, hur Carlberg blev kommunist för att ”alla ska få samma chans i livet”. Som student var han trött på plugget, som kårhusockupant trött på Olof Palme, och som postiljon trött på alla trappor. I tolv år var han betongarbetare, innan han 1984 drog igång landets största ungdomsgård, Fryshuset.

Sedan tog Anders över, och bjöd oss alla i tältkyrkan på en härlig resa: Han berättade hur han lämnade vänstern för den saknade öppenhet, tolerans och mångfald. Makt korrumperar, sa han.

Vi måste värna ett kollektivt minne: Dostojevskis ”Bröderna Karamazov”, Sagan om Oidipus och Gamla testamentets berättelser om Abraham, Isak, Jakob och Josef. Det räcker inte med Star Wars och Harry Potter!

Med tårar i ögonen drog han statistik från Los Angeles Times. 63 procent av alla unga som begår självmord är uppvuxna utan fäder. Samma sak gäller för 71 procent av tonårsgraviditeter, och för 90 procent av hemlösa barn. ”Frånvaron av fäder och män utgör en av de främsta grogrunderna för den tunga kriminaliteten”, slog han fast.

Så kom vi in på hur åldrandet kan ta sig många olika uttryck. "Jag drabbades av dödsångest", berättade Anders. "En plötslig och mycket stark känsla: om ett antal årtionden är jag faktiskt borta, försvunnen, död." Så började Anders rannsaka sig, och söka mening. Reskamraterna blev många, tack vare att han själv bjöd in dem utan minsta beröringsskräck. En av dem är den kristna socialarbetaren Helén Lind Jaktlund, som Dagen intervjuade i tisdags. Men där fanns också muslimer, ateister och nyandliga rörelser. Alla behandlades med nyfikenhet och respekt. Men det var hos Jesus som Anders fann sin mening, och frid: "När jag tänker på Jesus ord, vad är det att vinna hela världen om man förlorar sin själ, känner jag en gudomlig närvaro i min själ. Den går INTE att kompromissa med."

Anders Carlberg hade mer att göra, och mer att ge. Hans ödmjuka och praktiska kristendom inspirerar till eftertanke. Hans profetord bör citeras varje söndag, i varje kyrka: ”Ni kristna har matchbollen, men ni är inte ens på planen”. Vad står detta för i din församling?

Han bör också minnas för sin insikt om religionens möjlighet i unga människors liv. Och för sin generositet mot kyrkor och kristna i Fryshuset.

Framför allt vill vi hedra en ärlig sökare som fann en tro, en mening, en Frälsare. Och som får vila ut efter ett gott utfört dagsverke. Frid över Anders Carlbergs minne!