Daniel Grahn: I Kongo prövas julbudskapet

Julens kärna och stjärna är ett hjälplöst spädbarn. Inte en mäktig kung. Han föddes in i en bräcklig familj, i ett smutsigt stall, i en turbulent tid. Inte till ett pyntat pojkrum i Hovslätt, eller i Billdal. Hans föräldrar tvingades fly för sina liv, genom stenig öken till främmande land. En frälsare i smuts, en frälsare på flykt, en utsatt fridsfurste. Vår Herre!

Jo, jag vet att du vet allt det där. Men jag behöver få skriva detta igen, behöver ta till mig det overkliga i julevangeliet. Det absurda i kristen tro. En Gud som en skrikande bebis. Så långt ifrån överdådiga julbord, glittrande grankulor och berg av julklappar. Ärligt talat, när vi säger att vi firar jul till minne av Jesu födelse, hur menar vi då? Egentligen?

Sanningen är den att julens budskap är närmare verkligheten i Kongos skogar, än i Stockholms förorter där jag och mina grannar klagar över bilar som kör fast lite grann i snön. Vi är lika genant pinsamma som Fredde och Mickan i TV4:s ”Solsidan”. Och vi finns dessutom i verkligheten.

Just nu är hundratusentals människor på flykt i Kongo. PMU rapporterar en ökning med 140 000 de senaste dagarna. Var enda en i statistiken bär sitt liv, sin förtvivlan, sin rädsla och utsatthet. Lika verklig, och lika svårt att greppa som den heliga familjens armod och rädsla.

M23-gerillan härjar i byar och skogar, våldtäkterna är brutala, lemlästningen fortgår, nöden växer. FN slår larm om att maten är slut i lägren, kolera­epidemierna ökar. Allt medan vi här på solsidan skriver önskelistor och dukar julborden.

Ingen har undgått de senaste veckornas Adventsupprop som Dagen tagit initiativ till. Varje morgon rusar vi till postlådan, räknar vartenda namn och sammanställer. Just nu 59 424! Alla är viktiga!

Glädjen är enorm över ett enat kristet folk – från ortodoxa syskon och katoliker till lutheraner och pingstvänner – som säger ifrån. Vi finns, vi är många, och vi har en röst: ”Advent är en kristen högtid. Om den ska firas i våra kyrkor, vilket vi tycker, så ta inte bort dess mening och innehåll.”

Vi är beredda att kliva upp på vilken barrikad som helst för denna övertygelse. Så befriande. Men det finns även andra frågor, lika viktiga. En barrikad handlar om miljöfrågan, en annan om de papperslösa flyktingarna, om de hemlösa. Ytterligare en barrikad är upprest för hur kyrkan och troende beskrivs i mediernas nyhetsrapportering. Jesusfolket behöver höras och synas i fler frågor. Vi har något att säga!

En barrikad står just nu i Kongo. Där krokar vi arm med Diakonia och PMU som tillsammans slår larm: Svik inte! uppmanas vi. Och handen på hjärtat: i en tid som vi firar den flyende familjen, då vi firar Världens hopp och frälsare som ett litet barn. Hur skulle vi kunna svika de nödställda i Kongo? Låt oss i stället tacka PMU och Diakonia som hjälper oss att se julens riktiga och viktiga budskap.