Daniel Grahn: Kunskap som ger respekt

Frimodiga korstecken,lovprisande händer och knäböjningar mot Mecka. Fotbolls-VM i Brasilien är inte bara en sportslig världshändelse, det är även ett interreligiöst massmöte, i skuggan av Rios mäktiga Jesusstaty. Men också, på samma gång, en smärtsam kontrast till en värld där religionsfrihet och tolerans hotas. En värld där religiös förföljelse ökar lavinartat, med bomber i kyrkor, hakkors på synagogor och moskéer, kidnappningar och våld.

I Sverige, på nyhetsredaktioner och i politiska etablissemanget, är den religiösa kompetensen begränsad. EU-parlamentarikern Lars Adaktusson lyfte frågan om de kristnas utsatthet, den mest förföljda gruppen i världen (DN debatt 19/1). Endast Peter Weide­rud, ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet, förstod allvaret (DN 23/1). Han varnade dock för att väcka gamla korstågsandar till liv.

Sanningen är den att förra året fördubblades antalet kristna martyrer i världen (från 1 201 personer till 2 123, enligt Open doors). Ökningen sker, trots att stora delar av arabvärlden avfolkats på kristna. Brittiska BBC skriver denna vecka om Irak, där nittio­talets 1,2 miljoner kristna decimerats till ett par hundra tusen. Staden Mosuls ärkebiskop, Amel Nona, berättar för BBC hur de sista kristna hotats och lämnade staden i veckan som gick.

För svensk allmänhet blir situationen svårbegriplig:

För det första betraktar vi världen med sekulära ögon. Vi förstår inte den religiösa verklighet som en stor del av jordens befolkning lever i. Tro som ger mening och hopp, religion som skapar sammanhang och struktur.

För det andra är vi så rädda för korstågs­andarna att vi inte vågar kritisera de övergrepp som sker, främst från islamister mot kristna, men också tvärtom.

För det tredje har vi en egen smutsig bakgård, med allvarliga hatbrott, främst mot judar och muslimer.

Under Barack Obamas statsbesök, i augusti 2013, gjorde han en märklig avstickare till Stockholms syna­goga. En tydlig knäpp på den svenska, politiskt korrekta, näsan. Dels ville han påminna om Raoul Wallenbergs mod, att sätta olikheter åt sidan för medmänsklighet. Dels ville han visa sitt stöd till Sveriges judar, den religiösa grupp som far mest illa.

Under den Nationella bönefrukosten, några månader senare, lyfte Obama fram det globala hotet mot religionsfriheten. Ett direkt hot mot rikets, och världens säkerhet, menade han. Det låter naturligtvis svulstigt, men utanför den fantastiska multi­religiösa VM-bubblan finns en annan verklighet. Där religion är en underbar tillgång, men också ett potentiellt vapen att missbruka. Därför måste svenska politiker, medier och beslutsfattare skaffa sig en ny kunskap om religion, andligt liv och världens religiösa konflikter. Kunskap leder till respekt, men också till insikter och mod att agera.