Daniel Grahn: Mellanöstern i en vågskål

Under den pågående Egyptenkrisen befinner sig hela Mellanöstern i en vågskål. Egypten är en stark, folkrik och strategisk aktör i regionen, inte minst i förhållande till Israel och USA. Utvecklingen i Egypten får avgörande konsekvenser, också för länder runt omkring.

På ena sidan den pågående konflikten finns Muslimska brödraskapet. Den religiöst politiska organisationen valdes förvisso av en folkmajoritet, men väl vid makten kom man snart att islamisera författningen, korrumpera beslutsfattandet och förlora kontrollen över ekonomin. Myndigheterna har också kommit att se mellan fingrarna när det gäller övergrepp mot liberala krafter, eller mot den kristna minoriteten.

På andra sidan finns militären, vapen möter vapen. Människor fängslas och dödas på gatorna. Våldet eskalerar.

Och mitt emellan – de kristna som ser sina kyrkor, skolor, och barnhem brännas. Förövarna är en våldsam och aggressiv pöbel som i skydd av kaoset tar hämnd på dem som ingen försvarar. Försiktiga beräkningar gör gällande att ett 70-tal kristna anläggningar har förstörts de senaste dagarna.

De kristna– som är cirka 10 procent av landets ­befolkning – sätter sitt hopp till militären. De känner inte igen sig i den bild som västerländska medier visar upp, som gör muslimska brödraskapet till offer, som bortser från den islamisering och aggression som sker mot landets minoriteter.

Sanningen är den att västvärldens medier varken har begrepp eller insikter för den komplexa väv av religion, tradition och politik som finns i Mellan­östern. Vi minns fortfarande euforin när Mubarak avgick under den arabiska våren. EU, USA och hela världen hejade på. Diktatur skulle bli demokrati. Men folket ville annorlunda, de valde religion före sekularism, sharialagar före mänskliga rättigheter. Torgets hjältar blev snabbt nya despoter. Västvärlden är i denna situation märkligt tafatt. Man borde åtminstone försvara den grupp som just nu är totalt utan försvar, de kristna.

Än så länge har kristna valt att lida i det tysta. Koptiska kyrkans ledare ser förföljelsen som en prövning som svetsar samman folket. De ingjuter hopp, försoning och tro. De visar på kärlekens väg, i stället för hämndens. Deras agerande väcker respekt och har tagits upp i egyptisk nationell tv, som ett extraordinärt beteende, ett flämtande ljus i våldets mörker

Någon väljer att inte hämnas. Någon avstår rätten att slå tillbaka. Det har hänt förr i Mellanösterns brokiga historia. För många år sedan skapades en hel folkrörelse kring en enkel snickarson. Också då valdes försoning i stället för hämnd. Kärlek i stället för hat. Låt oss be och hoppas att detta martyrskap blir våldsspiralens vändpunkt.