Daniel Grahn: Stockholm och förorten

Det är bara att erkänna. Att jag inte riktigt förstått. Det som många utanför Stockholm brukar tjata om. Och det som de flesta Stockholmsboende inte förstår. Det faktum att Sverige handlar allt mer om just Stockholm.

Orsaken till min yrvakenhet beror på en perspektivförändring. En flytt. Vår familj har just lämnat Stockholmsförorten och tagit oss till Habo kommun, strax utanför Jönköping. Efter 20 år i huvudstaden ville vi förändring.

Snart inser man dock att vi fortfarande lever i en förort till Stockholm. Sverige är ett centraliserat land. Det gäller infrastruktur, idrottsarenor, kultur, media och mycket annat. En stad. Resten förort.

Stockholm är en av västvärldens mest snabbväxande städer. För varje femårsperiod blir staden ett Västerås större, 150 000 människor mer. En folkvandring som borde göra bostadsminister Attefall sömnlös. Hur i hela världen ska bostadsbyggandet hänga med? Skolorna? Kommunikationerna?

75 procent av statliga bolag och myndigheter finns i Stockholm. Enligt en färsk utredning vill de alla ha gångavstånd till Centralen, och till varandra. I Göteborg finns 3–4 procent av motsvarande organisationer. Inte undra på att det kommer en del gnäll därifrån.

När det gäller mediebevakningen är det i Stockholm de viktiga nyheterna bevakas. Händelser utanför tullarna blir kuriosa klacksparkar. En Jokkmokksjocke här, en hästman där, knätofsar och surströmming de sista femton sekunderna i Rapport. Lokalredaktioner läggs ner i takt med postkontor och polisstationer.

Sådan är bilden av Sverige, och sådan är utvecklingen över hela världen. Städerna växer, lockar som glimmande diamanter. Där finns det bästa av framtiden, men också de största utmaningarna, och den tydligaste sårbarheten.

I kyrkans värld sker samma förändring. I avfolkningsbygder slås församlingar ihop, eller läggs ner. Missionshus och kapell blir sommarstugor och bilverkstäder. Svenska kyrkanskultursamordnare Henrik Lindblad varnar för avyttringar när kyrkans skatteintäkter försämras, och staten inte vill betala mer. Det kommer att gå fort.

Samtidigt startas nya församlingar i storstäderna. Det är en naturlig utveckling, det måste ske, dessutom i högre takt än nu. Städerna driver kreativitet, affärer och förändring. Städerna sprider budskap och idéer. Så har det varit sedan Paulus vandrade genom Aten, så kommer det alltid att vara. Det är viktigt att inse stadens kraft.

Problemet är att det tidigare fanns parallella regional­politiska mål att sprida inflytande och övergripande närvaro över landet. Inte längre. Partier som tidigare verkat för decentralisering har kastat in hand­duken. Ingen tar ansvar för hela rikets utveckling Frågan är vilka politiker som kommunicerar trovärdigt till 7,5 miljoner svenskar utanför 08. Man kan väl inte på allvar stympa nationen norr om Uppsala, och söder om Södertälje. Hela Sverige måste få leva i vår urbaniserade tid, men frågan är hur?