Daniel Grahn: Vi känner inte igen oss

Uppdrag granskning,Sveriges televisions tyngsta samhällsgranskare, arbetar med dolda kameror och hemliga inspelningar. Valstuge-avslöjandet från 2002 gav programledaren Janne Josefsson Stora journalistpriset. Med hemliga kameror kunde han påvisa politikers plumpa uttalanden – och verkliga åsikter – om invandrare.

Nu har SVT förklätt sig till student som säger sig vilja bli av med sin dragning till personer av samma kön. Präster har lurats till fejkad själavård, och tisdagens ledarartikel i Dagen visar med all tydlighet det förkastliga bakom detta agerande. Flera kyrkliga ledare har uttryckt sin frustration.

Samtidigt kan ingen längre bli förvånad. Den sekulära logiken är tydlig: Konservativ elak kyrka förtrycker utsatta människor! Den stereotypa bilden är att religiösa företrädare vill förtrycka dem som endast vill älska varandra. Frågan som ställs mellan raderna: Vem vill ha med sådana mörkermän att göra?

Och vi, vanliga troende kristna på andra sidan, fylls av skam. Ingen vill tillhöra en elak kyrka. Och ingen av oss känner igen sig.

En typisk kyrka i Sverige, frikyrka eller Svenska kyrkan, är allt annat än elak. Oftast en öppen generös gemenskap. Troende kristna vill människors väl, bidrar med sociala insatser, ger barn och vuxna fritidsaktiviteter, skänker stora summor pengar till hjälpverksamhet och bistånd. Kyrkan erbjuder mening,­ hopp och tro. Talar om kärlek, och försöker visa omsorg i praktiken.

Sexualitet i allmänhet, homosexualitet i synnerhet, är en marginell fråga. Ändå är det just den frågan som definierar kyrkan i det svenska samhället. Ingen fråga skymmer Jesus på samma sätt. Kyrkan förlorar självförtroende och engagemang, men också nyfikna sökare, och numera även trogna medlemmar. Homofrågan – hur marginell den än är – får dramatiska konsekvenser.

Åsikterna bland församlingens medlemmar är lika spridda som i samhället i övrigt. Den som känner, eller är släkt med, någon homosexuell är beredda att gå långt för att vara inkluderande. Andra kan vara mer osäkra i förhållande till teologiska uppfattningar. Oavsett, mår alla rejält dåligt

Det är orimligt att Jesus, Frälsaren, som delade vardag och fest med alla sorters människor, att hans kärlek skulle vara begränsad. Ingen kyrka hävdar detta, tvärtom. Påsken är för alla, i alla sammanhang. Och ändå är den offentliga bilden att Jesu efterföljare­ stänger av vissa människor från nåd och försoning.

Denna nöt är inte bara svår att knäcka, den har blivit vår tids största hot mot församlingen. Fick man önska, skulle jag vilja se ett stort antal kristna ledare som tillsammans sökte Gud för att hitta en lösning. Det kan inte vara rätt att SVT, eller någon annan, ska definiera Gud som kärlekslös och hård. Det måste finnas en annan väg.