Ledare
Elisabeth Sandlund: Belarus framtid angår oss alla
Rysslands agerande blir avgörande.
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Mindre än 85 mil från Stockholm, på samma fågelvägsavstånd som Berlin och Hamburg, pågår en kamp på liv och död i huvudstaden Minsk och i hela landet Belarus. Snart två veckor efter valet fortsätter protesterna mot envåldshärskaren Alexander Lukasjenko som lyckats hålla sig kvar vid makten i 26 år och som förefaller fast besluten att rida ut denna storm av en tidigare aldrig skådad styrka.
Lukasjenkos uttalanden blir alltmer desperata, liksom de repressalier som han beordrat inte bara mot demonstranterna utan mot var och en som misstänks vilja se ett slut på diktaturen. I Dagens Nyheter (20/8) berättar exempelvis en ung man om hur han blev stoppad under en cykeltur, fick sin mobil beslagtagen och kastades i fängelse när polisen hittade en bild som visade att han röstat på utmanaren i presidentvalet.
Situationen påminner om det som skedde i Rumänien, när Nicolae Ceaușescu, en diktator av samma skrot och korn, avsattes i december 1989. Den gången tog det bara en vecka för folkmassorna att få sin vilja igenom. Många bedömare räknar med en liknande händelseutveckling, om än mer utdragen, i Belarus.
Läs mer Pingstpastor i Belarus: Vi hoppas på en fredlig väg för landet
Det stora frågetecknet, som avgör landets framtid, är hur den mäktiga grannen i öster, Ryssland, kommer att agera. Lukasjenko har varit till nytta som en barriär mot EU-länderna i väster men det är långtifrån säkert att Putin är beredd att ingripa för att hjälpa honom att klamra sig fast vid makten. En händelseutveckling med en direkt intervention från rysk sida skulle sätta hela Europa i gungning med ett kraftigt försämrat säkerhetsläge.
Det som sker i Belarus angår med andra ord också oss, inte bara därför att det principiellt är viktigt att stötta en förvandling av landet till en demokrati av västerländskt snitt som i framtiden kan komma att välkomnas in i EU-familjen.
EU har inte suttit med armarna i kors. Sanktioner som riktar sig mot regimens män och kvinnor men som inte i onödan drabbar en redan pressad civilbefolkning förbereds och uppges träda i kraft inom kort. Sverige har också agerat som enskild nation genom att, sent omsider, stoppa det bistånd till Belarus som gått till statliga aktörer. Utrikesminister Ann Linde (S) har, som tillträdande ordförande i säkerhets-organisationen OSSE, erbjudit sig att medla mellan opposition och regim tillsammans med den av- gående ordföranden. Att Lukasjenko inte hört av sig och tackat ja är dock knappast något att förvåna sig över.
Fler åtgärder kommer att krävas allteftersom situationen utvecklar sig. Och den dag när diktaturen faller behöver Belarus befolkning vårt stöd att bygga upp ett demokratiskt samhälle. Det riskerar att bli en skakig resa för Lukasjenkos utmanare om presidentposten, Svetlana Tichanovskaja, som tvingats fly till grannlandet Litauen. Även om hon fungerar som samlande gestalt för oppositionens ansträngning att välta diktatorn ur sadeln är det en annan, och mycket större, uppgift att få landet på fötter igen med en konstruktiv politik.
Läs mer "Kvinnor var först ut i fredliga gatuprotester i Belarus"
Läs mer Kristna i krisens Belarus: Vi ber om slut på våldet
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
