Ledare
Elisabeth Sandlund: Förbudspartiet Liberalerna förnekar sig inte
Det är inte länge sedan Folkpartiet bytte namn till Liberalerna. Snart borde det vara dags för nästa namnbyte, tillbaka till FP, uttolkat som Förbudspartiet.
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Eller varför inte Illiberalerna? Till kravet på stopp för nya konfessionella friskolor från L fogas nu tanken på en lag mot samvetsfrihet i vården, som partiets företrädare på nysvenska vill kalla vårdvägran.
Det fanns en tid när frisinnet stod högt i kurs inom partiet, när det ansågs som viktigt att värna åsikts- och tankefrihet i samhället, både för individernas skull och för det allmännas bästa. Den tiden är sedan länge förbi. I stället för att slå vakt om grundläggande friheter, även sådana som regleras i internationella konventioner som Sverige ställt sig bakom, handlar det nu om rättning i ledet.
När det gäller samvetsfriheten är det viktigt att slå fast att det är en mycket större fråga än det som Liberalerna riktar in sig på, rätten att som barnmorska (och annan vårdpersonal) säga nej till att medverka vid aborter. Samvetsfrihet handlar om att som journalist kunna vägra att genomföra ett uppdrag som upplevs som kränkande eller att som präst ha rätt att neka till att förrätta en specifik vigsel, även om Svenska kyrkan som sådan har vigseltvång. Just dessa fall är reglerade i fackligt avtal respektive i svensk lagstiftning men samvetsfrihet tilllämpas även i andra, mindre formaliserade, sammanhang i arbetslivet.
Termen vårdvägran är, sett ur Liberalernas perspektiv, välvald eftersom tanken att vårdpersonalens privata uppfattningar skulle påverka rätten till vård intuitivt väcker motvilja. Nu är det ju inte det som det handlar om. De som motsätter sig samvetsfrihet gör allt de kan för att blanda ihop denna diskussion med frågan om aborträtt Och det har hänt att de som ogillar tanken försöker sätta sig på två stolar samtidigt genom att hävda dels att frågan är oväsentlig eftersom det är mycket få i professionen som skulle åberopa en sådan rättighet, dels att samvetsfriheten allvarligt skulle hota svenska kvinnors möjligheter att få abort utförd snabbt och överallt i landet. Ingen av dessa uppfattningar, allra minst den sista, torde vara korrekt.
Vad vi däremot säkert vet är att det är brist på barnmorskor i Sverige. Larmen ljuder om de allvarliga risker för mamma och barn som det innebär när en barnmorska på grund av personalbrist måste springa mellan förlossningsrummen i stället för att helhjärtat kunna ägna sig åt en patient i taget. Det saknas alltså inte arbetsuppgifter för de barnmorskor som valt sitt yrke för att stå i livets tjänst och vars samveten vänder sig emot att medverka vid aborter.
När Liberalernas företrädare frågades ut om förslaget i SVT:s Aktuellt var det en fråga som inte ställdes: Om aktiv dödshjälp i framtiden införs i Sverige skulle samtliga landets läkare tvingas medverka? Eller skulle de som säger nej lagföras och dömas för "vårdvägran"? Parallellen är uppenbar. Synen på livets början och livets slut hänger samman.
Rättelse: I en tidigare version av denna artikel beskrivs Nyamko Sabuni som medlem i Humanisterna. Det är felaktigt.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
