Krönikor
Elisabeth Sandlund: Församling på gott och ont
Det är inte församlingen som frälser människor
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
När vi började arbeta med vår serie "linjeledare" med samlingsrubriken Dagens mening trodde vi inte att det skulle bli den som publicerades i fredags, om församlingens roll, som upprörde känslorna. Men så blev det, med ett antal reaktioner, både positiva och negativa.
Det är inget fel att våra ställningstaganden väcker debatt. Tvärtom är det något vi välkomnar. Alla läsare kan rimligen inte hålla med Dagens ledarredaktion i varje enskild fråga.
Just när det gäller vikten av att som kristen finnas i ett församlingssammanhang tycker vi att vi står på solid biblisk grund. Och vi påstod inte att det inte skulle vara möjligt att BLI kristen utan en församling. Att det går alldeles utmärkt kan jag själv vittna om, som mötte Gud plötsligt och oväntat på min yngsta dotters konfirmation sommaren 1999 och som i det läget inte hade minsta tanke på eller längtan efter kristen gemenskap. Det är självfallet inte församlingen, hur väl fungerande den än är, som frälser människor utan endast Jesus Kristus.
Däremot vill vi stå fast vid att det är omöjligt - eller åtminstone oerhört svårt - att i längden FÖRBLI kristen utan församling, att växa och fördjupas i tron och att ta nya steg på lärjungeskapets knaggliga väg utan det stöd kristna bröder och systrar kan ge.
Det innebär inte att vi menar att församlingsgemenskapen är överordnad gemenskapen med Gud själv, inte heller att det som far illa i en församling till varje pris ska stanna där. Just den synpunkten borde ha betonats i fredagens ledare. Kanske kan det vi skrev dock tjäna som uppmuntran till den som dragit sig ur ett sammanhang att söka sig ett nytt, att inte ge upp tanken på kristen gemenskap därför att det har gått snett så att den välbehövliga paus som kan behövas efter en kris blir just en paus och inte ett livslångt tillstånd.
Det finns goda, mindre goda och till och med riktigt dåliga församlingar. Ibland får Dagen kritik för att vi på nyhetsplats skildrar också sådant som inte fungerar, sammanhang där människor inte blir upprättade och uppmuntrade att växa utan förnedrade och nedtryckta. Att inte skygga för församlingslivets avigsidor är dock en viktig del av vårt publicistiska ansvar. I det långa loppet gynnar granskning av det slaget svensk kristenhet, hur smärtsamt det än kan vara i det korta perspektivet.
Ett par kommentarer ogillar att vi tryckte på att församlingsgemenskap kräver engagemang. Någon betonar att livet ställer så många andra krav så att det helt enkelt inte finns tid, en annan att de förslag man har och den kunskap man besitter inte tas till vara. Båda synpunkterna är relevanta. I den goda församlingen ges utrymme också till vila för den som är tyngd av vardagsstressens bördor. Och där finns en öppenhet för nya idéer och tidigare otänkta tankar, som ökar delaktigheten och som bidrar till att bygga Guds rike.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
