Ledare
Elisabeth Sandlund: IS-barnen har rätt till en framtid
Undermåliga förberedelser för segern över terrorsekten.
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Terrororganisationen IS är militärt besegrad. Det betyder inte att den är utplånad. Risken för illdåd på andra håll i världen än i Mellanöstern kvarstår och har sannolikt ökat. Den stora frågan, på vilken ingen hittills gett ett tillfredsställande svar, är vad som ska hända med de män och kvinnor som lämnat de länder där de varit bosatta för att strida med IS. Och vad ska ske med deras barn, födda in i en terrororganisation utan erfarenheter av hur det är att växa upp i fred och frihet?
Ett första konstaterande är att det internationella samfundet i allmänhet och västvärlden i synnerhet å det grövsta försummat att förbereda sig för dagens situation.
IS tillbakagång och militära fall är ingenting som har kommit plötsligt. Inte heller har det varit okänt att hundratals svenskar och tusentals andra EU-medborgare radikaliserats och lyssnat till locktonerna om att få vara med och bygga upp ett muslimskt kalifat. Kraftsamlingen för att krossa IS militärt borde redan från början ha åtföljts av en liknande kraftsamling för att bygga upp ett system för att lagföra och straffa de vuxna som valt att bli del av en terrororganisation och för att ge deras barn, oskyldiga till vad deras föräldrar ställt till, ett så normalt liv som möjligt.
Det är lätt att vara efterklok men betydligt svårare att peka på framkomliga vägar i ett akut läge där gemensamma internationella riktlinjer saknas.
Situationen där varje land behandlar sina IS-återvändare olika är olycklig. Att lämpa över ansvaret för dem på de kurdiska styrkor som stridit tappert mot IS och som nu känner sig övergivna av sina allierade i väst, framför allt USA, är heller ingen framkomlig väg.
Folkrätten är ett snårigt område. Att inrätta tribunaler för krigsbrott i speciella situationer är komplicerat. Men det är inte omöjligt. Det har gjorts tidigare när en krigförande part gjort sig skyldig till extremt grova brott mot krigets lagar och utsatt civilbefolkningen för omänskliga lidanden. Det stämmer att IS inte har monopol på ondska utan att exempelvis också Syriens härskare Assad är skyldig till övergrepp. Men det får inte bli en ursäkt för att tidigare IS-krigare inte ställs till svars i juridiskt oantastliga rättegångar och får de straff de förtjänar.
Om inte FN har kraft att ingripa är det dags för EU att visa styrka och förmåga till samordning så att hanteringen av återvändarna blir så likartad som möjligt.
Och barnen, vad gör vi med dem? Svenska föräldrar som grovt försummat barnens rättigheter till en trygg uppväxt får även under mindre dramatiska omständigheter finna sig i att samhället tar över ansvaret. Inte heller de som haft oturen att födas på främmande mark och nu hålls instängda i Baghuz i norra Syrien kan lämnas åt sitt öde.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
