Ledare
Elisabeth Sandlund: KD:s hopp står till Adaktusson
Kan Adaktussonfaktorn rädda kvar partiet i riksdagen?
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Kristdemokraternas riksting är över och trots de dystra opinionssiffrorna förefaller stämningen inom partiet vara god. Allt annat vore en katastrof – om inte ledande företrädare för partiet på riks- och lokalplanet känner tillförsikt skulle möjligheterna vara små att ingjuta mod och entusiasm i valarbetarna inför en tuff och oviss valrörelse.
Valet av Lars Adaktusson till den tredje viktigaste posten i partiet efter Ebba Busch Thor och Jakob Forssmed bidrar i stor utsträckning till de glada och hoppfulla minerna.
Med honom som andre vice partiledare får KD ett draglok i valrörelsen, ett välkänt ansikte som går hem även utanför den grupp av kärnväljare som ensam inte förmår säkra partiets fortsatta existens som riksdagsparti. Det är bara att inse att kändisfaktorn spelar roll, till och med stor roll för KD.
Läs mer: Lars Adaktusson tog platsen i presidiet
Nu är det ju så lyckligt för Kristdemokraterna att Adaktusson inte bara är en mediepersonlighet med dokumenterad förmåga att gå igenom rutan. Dessa egenskaper förenar han med en ovedersäglig kompetens. Hans långa journalisterfarenhet har gett honom en stor och bred sakkunskap. Trots att han är nykomling i Europaparlamentet har han fått stort genomslag, inte minst när det gäller att ta strid för de förföljda kristna i Mellanöstern. Och det faktum att Europavalet 2014 blev en stor framgång för Kristdemokraterna piggar naturligtvis upp dem inom partiet som innerst inne – även om svansföringen är hög – fruktar en sorti ur riksdagen i och med nästa års val.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att strålkastarljuset på Lars Adaktusson i förlängningen innebär en förstärkning av en begynnande trend i europeisk politik, att det är viktigare vem man är än vad man gör.
Karismatiska ledare vars ideologiska förankring är av underordnad betydelse har på kort tid nått stora framgångar i Frankrike (Macron) och Österrike (Kurz). Om det kommer att framstå som att KD lyckas i valet till stor del tack vare ett populärt draglok kan andra partier frestas att följa efter och söka efter företrädare som antas kunna locka väljare genom sin personlighet, inte genom sin politiska kunskap och sina goda idéer.
KD:s partiledning kom påfallande helskinnad igenom rikstinget medan valberedningen däremot fick bakläxa.
Så kan och bör det kunna se ut i en demokratisk organisation, där medlemmarna representerade av sina ombud har sista ordet. Men konsekvenserna kan bli oönskade. Till den kategorin hör att valberedningens kandidat Emma Henriksson, tillika ordförande i Socialutskottet, lämnade inte bara presidiet utan även partistyrelsen samtidigt som KD beslutar att lyfta vård och omsorg som viktigaste område i valrörelsen. Och det är ingen vågad gissning att det är för att förstärka den flanken som Ella Bohlin, landstingsråd i Stockholm med ansvar för delar av sjukvården, fått plats i partiets verkställande utskott.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
