Elisabeth Sandlund: Kinas förakt för mänskliga rättigheter ger infekterad relation till Sverige

Det har nu gått exakt två år sedan den svenske medborgaren bokförläggaren Gui Minhai fördes bort av kinesiska myndigheter när han i sällskap med personal från Sveriges ambassad var på väg till en läkarundersökning. Alla försök att få kunskap om hans fortsatta öde har hittills varit fruktlösa.

Fallet Gui Minhai är först och främst en mänsklig tragedi. Men det ger också en blixtbelysning av Kinas monumentala förakt för mänskliga rättigheter som har lett till en infekterad relation mellan Kina och Sverige. Inte minst svenska massmediers lika berättigade som upprepade krav på klarhet i Gui Minhais situation­ har retat upp de kinesiska makthavarna. Kinas ambassadör i Sverige Gui Congyou innehar ett föga smickrande rekord i antalet kallelser till UD. I dag, tisdag, är det dags igen.

Diplomatin har sina spelregler där kallelser för att tas i örat av utrikesministern är ett vedertaget inslag. Tre partier, V, KD och SD, kräver att Sverige ska gå längre och förklara ambassadören för persona non grata, det vill säga i praktiken utvisa honom. Det är ett instrument som måste användas med största försiktighet för att inte urvattnas men frågan är om inte måttet redan är rågat, eftersom ambassadören inte visat några tecken på att ta till sig kritiken.

I en intervju med SVT raljerar Gui Congyou över svenska medier och liknar dem vid en lättviktsboxare som försöker provocera fram en fight med en tungviktare. Samma bild kan självfallet användas för att belysa nationen Sveriges förhållande till supermakten Kina.

Kina är Sveriges åttonde största exportland. 10 000 svenska företag har handelsrelationer med kineserna och cirka 600 har verksamhet på plats. Till det kommer kinesiska ägarintressen i svenska företag, exempelvis majoriteten av svensk industrins forna flaggskepp Volvo Cars. När ambassadören skramlar med handelsvapnet, som han gjorde i december, är det inte konstigt om det går frossbrytningar i svenskt näringsliv.

Ja, det finns risker med att Sverige som land tillsammans med svenska opinionsbildare inte sviker grundläggande värderingar utan står fast vid att i alla lägen värna mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Men det är risker som måste tas eftersom det finns större och långsiktiga värden att försvara även om det skulle leda till kortsiktiga bakslag på ekonomins områden.

När svenska handelsrelationer med diktaturer får kritik brukar motargumentet vara att just relationerna gör det möjligt att påverka motparten. Det är ett resonemang som måste gälla också Kina. Och trots storleksförhållandena är Sverige inte en mygga som elefanten Kina kan vifta bort. I Kinas ambition att bli en ledande världsekonomi har svenska företag en viktig roll att spela, något som ger också dem både möjlighet och skyldighet att delta i kampen för mänskliga rättigheter.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.