Ledare
Elisabeth Sandlund: Lagom är bäst i alkoholpolitiken
Starka argument mot gårdsförsäljning av vin, sprit och öl.
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Frågan om gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker har stötts och blötts i åratal och åter hamnat i rampljuset. För ett par veckor sedan hävdade SR:s Ekot att allianspartierna i princip var överens sinsemellan och med Sverigedemokraterna om att föreslå att vingården i Skåne, ölbryggeriet i Norrbotten eller whiskytillverkaren i Gästrikland ska få sälja sina produkter direkt till sina besökare. Därmed skulle det finnas en riksdagsmajoritet för denna förändring av svensk alkoholpolitik.
Fullt så enkelt visar sig saken inte vara. I en artikel på DN Debatt förklarar fem företrädare för tre av fyra allianspartier – C, KD och L – att de alls inte stöder denna tanke. Och deras argument går inte att vifta bort.
Att gårdsförsäljningen i sig skulle rasera den svenska folkhälsan och, för att citera DN:s ledarskribent Erik Helmersons målande formulering (14 augusti), göra att ”berusade turisthorder spyr i kors på sina gråtande barn” är inte poängen. Den negativa effekten av den ökade tillgängligheten skulle, åtminstone när det gäller vin, sannolikt bli marginell. Starkölsförsäljning från hundratals småbryggerier kunde däremot ställa till det.
Den stora faran ligger på ett helt annat plan, nämligen att det svenska alkoholmonopolet riskerar att ryka all världens väg.
Det undantag Sverige har fått från EU:s frihandelsregler är inte skrivet i sten utan kan, vid minsta avvikelse, utmanas av starka producentintressen och av slipade jurister.
De fem debattörerna visar med all önskvärd tydlighet att det inte, som förespråkarna hävdar, går att luta sig mot det finländska exemplet. EU har beviljat ett undantag för gårdsförsäljning men bara för sådana produkter som inte konkurrerar med importerade varor från andra EU-länder. Frukt- och bärvin producerade norr om sextionde breddgraden, det vill säga hela Finland och i Sveriges fall från Uppsalatrakten och norrut, har fått grönt ljus. Vin från skånska vinstockar skulle vara en helt annan sak. Och till destillerade finländska drycker har EU sagt ett bestämt nej.
Systembolaget är älskat av svenska folket. Den senaste undersökningen från i våras visar att fyra av fem svenskar vill behålla dess monopol.
Argumenten handlar både om omsorgen om folkhälsan, särskilt att det är viktigt att skydda barn och unga från alkoholens skadeverkningar, men också om att man är nöjd med den service som erbjuds. I den servicen ingår att den vingårdsbesökare som efter provsmakning vill förse sig med några flaskor kan beställa dem på stående fot och hämta dem i sin lokala butik ett par dagar senare.
Nej, det är inte som i Frankrike där skyltarna som erbjuder ”dégustation” och ”vente directe” (provsmakning och direktköp) duggar tätt vid vägkanterna. Men det är en typisk svensk lösning, en balans mellan tillgänglighet och skydd mot skadeverkningar. Det är kort sagt lagom. Och som så ofta är lagom bäst.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
