Elisabeth Sandlund: Navalnyjs öde angår även oss

Fördömandena haglar efter Tysklands besked att den ryske oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj förgiftats med det dödliga och synnerligen potenta nervgiftet Novitjok.

”Avskyvärt och fegt” säger EU-kommssionens ordförande Ursula von der Leyen. ”Chockerande”, utbrister Nato-chefen Jens Stoltenberg. ”Skandalöst”, kompletterar Boris Johnson, premiärminister i Storbritannien, där ett liknande fall inträffade för drygt två år sedan.

Det är ingen som använder ord som "överraskande" eller "förvånande", eftersom ingen är vare sig överraskad eller förvånad. Attacken mot Navalnyj faller in i ett välkänt mönster där opposition mot president Putin och hans regim sker med livet som insats. Redan när Navalnyj för två veckor sedan kollapsade ombord på flygplanet från Tomsk väcktes de misstankar som ni besannats. Hur hans framtid kommer att te sig är en öppen fråga. Novitjok är inte bara ett snabbt verkande gift utan är också ökänt för att ge allvarliga kroniska men för dem som räddas till livet.

Aleksej Navalnyjs öde är fruktansvärt. De internationella reaktionerna är befogade. Uppmaningarna till Ryssland om en förklaring till det som hänt kommer troligen att klinga ohörda. Redan höjs krav på sanktioner och avbrutna ekonomiska förbindelser, inklusive ett stopp för det omfattande Nordstreamprojektet, som är avsett att förse Tyskland med rysk gas.

Det kan vara befogat men det är tyvärr inte särskilt sannolikt att ett sådant drag skulle få Putin att ändra kurs och inleda en process mot en demokratisk utveckling. Rysslands position med en ledare med despotiska drag och dessutom i vår geografiska närhet måste tas på största allvar, inte minst i en situation där också världens övriga stormakter agerar på sätt som inger oro.

Putins kollega i Kina, Xi Jinping, står i spetsen för en nation som inte drar sig för att inte bara minutiöst övervaka sin egen befolkning utan därutöver anser sig ha rätt att näpsa var och en som uttrycker kritik, något som drabbat också svenska medier.

Och i den nation som i modern tid setts som den främsta garantin för demokrati i världen, USA, har Donald Trump släppt hämningar han möjligen haft i ett enda syfte, att bli återvald. I stället för att försöka lugna ner en inflammerad situation där våld möts med våld underblåser han splittring och hat med en frenesi som riskerar att leda till sår som det kommer att ta lång tid att läka.

I detta läge blir det europeiska samarbetet viktigare än någonsin. Det är en händelse som ser ut som en tanke att statsminister Stefan Löfven i går mötte Tysklands förbundskansler Angela Merkel för att diskutera gemensamma angelägenheter.

Ett EU som håller emot antidemokratiska tendenser i medlemsländerna, hittar en väg att hantera brexitsituationen, ger ett välavvägt stöd till återuppbyggnaden av ekonomierna efter coronapandemin och tar sig an tidens stora frågor, inte minst migrationen, har möjlighet att bli en motvikt. En möjlighet – men ingen garanti.

Läs mer Putins relation till kristna blev motsägelsefull – kan regera 16 år till

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.