Elisabeth Sandlund: Ologiskt förslag om friskolor

Etableringsstopp för nya konfessionella friskolor ska utredas, meddelade utbildningsminister Anna Ekström på måndagen. Det är inte oväntat utan en direkt följd av januariöverenskommelsen, där Liberalerna fick detta köttben sig tilldelat.

Två saker kan sägas, förutom att hela idén är principiellt fel: Åtgärden är ologisk och saknar verkshöjd för det större syftet som förespråkarna hävdar är deras mål. Och även om det handlar om en snabbutredning kommer det att ta tid innan den – högst eventuellt – får genomslag.

Halvmesyr är ett milt ord för Liberalernas i högsta grad illiberala förslag som regeringspartierna, såväl S som numera MP, gjort till sitt.

Antingen är alla konfessionella friskolor av ondo och då bör de förbjudas helt och hållet, oavsett hur många år de har på nacken. Eller också är de ett nödvändigt, till och med viktigt, inslag i den svenska skolfloran, som ökar mångfalden och erbjuder familjer den valfrihet som de enligt Europakonventionen har rätt till. I så fall finns det ingen anledning att hindra nya skolor att starta, om de uppfyller de strikta krav som regelverket ställer. Än mindre att göra det Liberalerna egentligen hade önskat, att förbjuda befintliga väl fungerande friskolor att utöka sin verksamhet.

När Anna Ekström förklarar sig är det tydligt att hon intar den första ståndpunkten.

"Skolan ska svara för kunskap och bildning, inte religiös påverkan". Det är ett mantra som upprepats till leda.

Den politiker som verkligen tror på det borde ha modet att löpa linan ut och lägga fram förslag som uppfyller målet fullt ut, inte bara styckevis och delt. Då ska Svenska kyrkans uppskattade förskolor, en viktig pusselbit i åtskilliga kommuners barnomsorg, läggas ned, lika väl som muslimska Al Asharskolan eller S:t Eriks katolska skola.

Några sådana direktiv har inte utdelats. Nu handlar det bara om en mycket mer begränsad åtgärd. Men även om utredningen kommer fram till att ett etableringsstopp teoretiskt sett går att konstruera är det svårt att se att det skulle hålla för en prövning.

En aspekt handlar om svårigheterna och olämpligheten att lagstifta om näringsförbud, att utestänga vissa aktörer från en marknad som är tillgänglig för andra. En annan om rätten för föräldrar att välja utbildning för sina barn.

Utbildningsministern tycks tro att EU är villig att göra ett undantag för Sverige om vi bara lyckas övertyga dem om att integrationen kräver det.

Det är långtifrån säkert, snarare mycket osannolikt. Andra EU-länder som inte bara tillåter utan uppmuntrar konfessionella skolor har kunnat kombinera valfrihet med främjande av integration. Det finns ingen anledning att tro att inte sådana vägar står öppna även för oss. De kristna friskolornas konstaterande att de utgör en mötesplats för elever från alla världens hörn är ett tungt vägande argument i sammanhanget. Om muslimska skolor fungerar sämre i det avseendet är det ett problem som måste behandlas på annat sätt, inte genom att dra alla konfessionella skolor över en kam.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.