Krönikor
Elisabeth Sandlund: Religionen har roll i politiken
Den som hävdar att staten ska vara strikt sekulär riskerar att kasta ut barnet med badvattnet.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Tänk tanken att en nutida centralt placerad beslutsfattare i ett samhälle som det svenska kommer till den välkände drömtydaren Josef Jakobsson, som tidigare har visat sig träffa rätt. Beslutsfattaren är oroad och förbryllad. I drömmen har han sett sju magra kor äta upp sju feta kor och sju tunna sädesax förtära sju fyllda. Josef har sin tolkning klar. Drömmen är ett budskap från Gud som vill varna för svåra tider. Överskottsmålet i ekonomin behöver ökas med 20 procent de tre närmaste åren för att en förödande ekonomisk krasch ska kunna undvikas.
Beslutsfattaren och Josef är överens om att det handlar om ett tilltal från Gud. De försöker hitta bekräftelse i annan form men den ekonomiska expertisen kan inte finna några skäl till en sådan drastisk åtgärd. Efter moget övervägande bestämmer sig de två ändå för att lansera förslaget och arbeta för att det ska bli en folkomröstning om det. Enda skälet till deras ansträngningar är att det har kommit en varning från Gud.
Bisarrt, tycker den som förordar att staten ska vara sekulär och att religiöst grundade argument är ett bevis på bristande respekt för den som inte delar tron. Men fullt så enkelt är det inte, skriver de två statsvetarna Douglas Brommesson och Henrik Friberg-Fernros i en alldeles färsk bok med rubriken ”Bortom den sekulära staten. Religion och politik i en postsekulär tid.” (Studentlitteratur) Tvärtom kan man peka på goda skäl att föra fram drömmen som skäl för en folkomröstning som om den utfaller på det vis Josef och beslutsfattaren önskar får gynnsamma effekter för alla, alldeles oberoende av om de tror på Gud eller inte.
De båda författarnas resonemang går ut på att den som hävdar att staten ska vara strikt sekulär riskerar att kasta ut barnet med badvattnet. Visst finns det former av religion som kan vara konfliktskapande och respektlös. Men om all religion stängs ute från att påverka samhällsutvecklingen missar man de positiva effekter den kan bidra med.
Lösningen har ett krångligt vetenskapligt namn, ”deliberativ konstitutionalism”. Inga vidare rubrikord, som vi journalister säger. Men innebörden är inte så komplicerad. ”Deliberativ” står för en demokratisyn där vi alla som medborgare överlägger med varandra och har möjlighet att föra fram våra bästa argument för att försöka hitta fram till en gemensam position. ”Konstitutionalism” innebär att det finns en skriven överenskommelse, en konstitution, som samtidigt som den begränsar statens makt ger staten legitimitet för den makt den bör besitta. Sammantaget hamnar man i en diskussion i ordnade former, där religiösa argument inte på förhand förkastas bara av det skälet att de är just religiösa.
Brommessons och Friberg-Fernros bok är ingen slöläsning för hängmattan utan kräver ett skärpt sinne. Men hängmattorna är väl ändå undanstoppade nu när den första höstmånaden är inne. Och då ger den tankeväckande stoff i en viktig fråga om vilken samtalet behöver fortsätta.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
