Krönikor
Elisabeth Sandlund: Så kunde det också ha sagts
Jag är glad att jag inte är medierådgivare åt regeringen
Jag drömde härom natten att jag var utsänd av Dagen för att bevaka en presskonferens. Det händer nästan aldrig nu för tiden, när jag mest ägnar mig åt opinionsbildande journalistik. Men under många år som nyhetsreporter tillhörde det vardagsmaten.
Presskonferensen i min dröm hölls i Rosenbad och hade kallats samman därför att statsministern bestämt sig för att göra en smärre ommöblering i regeringen. Bland annat presenterades en ny arbetsmarknadsminister. När hon fick ordet sa hon så här:
– Många av er vet redan att jag har en kristen tro och tillhör en frikyrkoförsamling i min hemstad. Tron på Gud ger mitt liv mening och inspirerar mig i min politiska gärning. Jag är övertygad om att den kommer att spela stor roll för vad jag kan åstadkomma just på posten som arbetsmarknadsminister. Som kristen har jag en grundläggande värdering som utgångspunkt. Alla människor – vare sig de är långtidsarbetslösa som gett upp försöken att komma tillbaka till arbetslivet eller framgångsrika företagsledare som bidrar till vårt välstånd – har samma okränkbara människovärde eftersom vi alla är skapade till Guds avbild.
Och, fortsatte hon:
– Jag ser också fram emot att i diskussionerna inom regeringen argumentera utifrån mina värderingar. Att beslutet sedan ibland blir ett annat än det jag skulle önska tillhör politikens spelregler.
I drömmen gick jag tillbaka till redaktionen och åstadkom en entusiastisk artikel. Och när jag drömde vidare kunde jag konstatera att också kollegerna i de stora drakarna formulerade sig med en del förvåning över denna tydliga bekännelse men ändå med stor respekt.
Som alla Dagenläsare kan konstatera var det ingen sanndröm. När vår nya arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson presenterades i förra veckan tonades betydelsen av hennes kristna tro ned. Den fick närmast status av en ungdomssynd i samma klass som att vid något tillfälle ha anlitat en hantverkare utan F-skattesedel eller ha dragit på sig onödigt många parkeringsböter.
Och så gick det som det gick. En mediestorm bröt ut där Elisabeth Svantesson fått klä skott för de uppfattningar som andra som finns eller har funnits i samma sammanhang som hon har sagt eller inte sagt. Visst hade det blivit frågor om såväl Livets ord som Ja till livet även om saken hanterats som i min dröm. Men tro mig, tonläget hade varit ett helt annat.
Gjort är gjort. Klockan går inte att vrida tillbaka. Och jag är glad att jag inte är medierådgivare åt regeringen. Men om jag vore det skulle jag ge vår nya, ytterst kunniga och kompetenta, arbetsmarknadsminister rådet att så fort som möjligt ta tjuren vid hornen och låta sig intervjuas i seriösa sammanhang inte bara om hur hon vill värna arbetslinjen och minska arbetslösheten utan också om den positiva roll hennes kristna tro spelar – just i politiken.